.

.

Jag sitter i mitt soffhörn o försöker hitta nåt sätt att sitta på som inte gör ont..jag har ett par axlar som mer eller mindre lagt in om avsked.. Det gör att jag inte orkar sitta vid datorn o skriva..så bloggen blir lidande och mina bloggrundor förblir utan kommentarer..jag får nöja mig med att kolla till er..  Så om ni inga kommentarer får så skyll på mina axlar..det är de som inte samarbetar..

.

.

Nu har maken öppnat för korsdrag,,så himmelskt skönt det var..nåstan så man står ut..  Nu grönskar hela Blekinge...utanför mitt köksfönster är björkarna fullt utslagna. I fågelholken utanför fönstret häckar ett par svarttvita flugsnappare.. Så roligt att se dem..och höra dem..vilket roligt läte de har..  Jag ska försöka lurpassa på dem o ta en bild..men hittills har vi inte lyckats..

.

.

De här bilderna tog maken för en vecka sedan..på nedersta bilden hans skötebarn...ett körsbärsträd han köpt och planterat..

Ute i trädgården blommar alla fruktträden..häggen har blommat ut..medan syrenen först nu kommit igång o fyller hela trädgården med sin väldoft.. Kryddorna har växt till tredubbla storleken på nån dag känns det som.. I blomrabatterna så blommar sipporna på sista varvet nu..löjtnanshjärtats blommor hänger som små blodsdroppar..karaganen är en gul sky av blommor och nävorna lyser blålila..  Alla bärbuskarna växer bra..så i år blir det både hallon,björnbär,boysenbär, krusbär och flera sorters vinbär..hur vindruvorna kommer igång får vi se..det har varit lite väl kallt för dem i vår.. Löken och potatisen har redan kommit långt..likaså sallad och spenat..ärtorna sticker uppkäftigt upp bredvid sina pinnar..snart skjuter de iväg..   Små skira bebisar av morot och dill fladdrar till vid jordytan..de har inte riktigt vågat dra iväg ännu..men gräslöken och persiljan är det fart i.

.

.

Till helgen ska vi grilla om vädret håller i sig..kvällarna är så varma att man säkert kan sitta ute länge..om inte myggen jagar in oss förstås..de har vaknat till liv..o efter denna regniga våren lär de komma i massor..huuua..

.

.

.

En liten gäst har vi i trädgården..vi får bara hoppas han trivs och stannar hos oss..

Men nu får jag ge mig signalerar axlarna..dags o vila en stund..ha det bäst mina vänner var rädda om er..kram

.

Vi har haft en skön långehelg..  Farit på storloppis och haft gäst här hemma..ätit gott pratat gamla minnen och ätit lite till. Sen har jag planterat lite både på balkong och ute i landen, släktforskat och förundrats över mina fantastiska anfäder..  Jobbat på med mina negativ--hittat så många människor händelser och minnen igen...

.

Alla dessa människor som passerat revy i mitt liv..en sån mosaik av karaktärer..en massa människoöden..  Vissa minnen är smärtsammare..det är av dem vi mist.. Bland mina negativ döljer sig så många historier..så många glada ting..men även mycket sorg. Det helar och det river att gå igenom denna skattkammare....men mest helar det nog.. För mycket hade jag förträngt..bl a en ung människa som blev mördad på det grymmaste sätt..en ung man som valde att ta sitt liv..en annan som krockade med sin moped och avled..en vän min tvillingsjäl under över trettio år som plötsligt avled av en hemsk sjukdom.. Alla dessa minnen har brytit minnets yta och finns nu med mig.. Och nu är jag redo för dem..så det var kanske dags nu..för allt detta..  Ni ska vila i frid mina kära..nu minns jag er igen..  Jag lägger inte ut några bilder på dem... Det är för privat och inget för alla ögon..

.

.

Nu ska jag iväg..hem till lillsyrran o fika..ha en bra dag..kram

.

.

.

.

.

.

.

Ja jag saknar mitt fotoöga från den tiden..men jag jobbar på att få tillbaka det..

.

Jag önskar er en bra KRISTIFLYGAREDAG..jag o käre maken ska dra på ehgna äventyr..som vi alltid gör denna dagen på året..kramen..

Jag känner att jag inte orkar skriva ens..så jag säger gonatt..o vi hörs..kram

.

.

Jag har blivit kvar i mina minnen, det  har varit som att stå mitt i en flödande ström av bilder och intryck o känslor från förr. Jag har tänkt mycket på tiden i Finland, innan vi flyttade hit till Sverige. Jag har inte så många minnen från det lilla huset i skogsbrynet där jag föddes. Men desto mer från det hus där vi bodde innan flyttlasset gick. Mina föräldrar köpte affärshuset i byn som stått tomt efter att handlaren tvingats slå igen sin verksamhet.  Huset låg mitt i byn, uppe på en backe med ån ett stenkast nedanför.. Huset heter Törmä, det betyder ungefär bank eller backe. Det är svårt att översätta, men det syftar ju på läget, där ovanför ån i backen.

.

Det jag livligast minns från Törmä är svalorna. Under takskägget på huset så häckade svalparen tätt. Det var nog läget på huset, så där precis ovanför ån som svalorna tyckte om. Tack vare ån och våtmarkerna så fanns det en jämn tillvaro på insekter. På morgnar och kvällar strök svalorna tätt efter marken på sin jakt efter mat och på dagarna seglade de högt, högt över ådalen. Med en lång rad av mygg i näbben flaxade de outtröttligt in under takskägget för att mata de envetet pipande ungarna.  Deras små lerbon hängde riskfyllt under taket och verkade trotsa alla naturlagar.  Hela vår familj hade förundrat sig över mängden av svalbor när vi flyttade in i huset, för mig var de ett underbart äventyr men samtidigt en stor gåta. Jag kunde inte begripa hur de kunde hänga kvar däruppe.

.

En varm försommarkväll tog far upp mig på knäet där han satt på trappan och rökte sin pipa.  Han hade förstått min förundran över svalorna o berättade nu en saga för mig.  Lutad mot hans bröst fick jag höra om hur herr och fru Svala kommit flygande för att hitta sig ett ställe att bygga sitt bo och ruva sina ägg. Med pipan i hand berättade han att de valt vårt hus för att det låg så fint just ovanför ån. Han förklarade hur svalorna murade sina bon av lera och spott och att det blev starkt som cement när det stelnade.  Han berättade också att det fanns olika slags svalor, våra hette hussvalor eftersom de byggde sina bon på människornas hus. Borta i grusgropen där borta, sa far och pekade med pipan, finns en annan sort som heter backsvalor. De gräver ut sina bon i backkrön, dit skall vi gå en dag så du får se dem avslutade han.

.

Efter den kvällen funderade jag mycket över hur de murat bona. Hur man murade visste jag ju, det hade jag sett far göra många gånger.. Kanske svalorna gjorde likadant.. Jag satt ofta på trappan och följde deras bestyr. Tittade på de små bona o var mycket bekymrad. Jag var fortfarande rädd att de skulle ramla ner med ungar och allt.. Ett av bona hängde på ett speciellt riskfyllt ställe, rakt ovanför ytterdörren. Varenda gång någon stängde dörren så darrade boet till. Så en kväll var olyckan ett faktum. Far stängde dörren bakom sig och boet rasade ner på yttertrappan, rakt ner framför näsan på mig där jag satt. De små ungarna skrek av förskräckelse och indignation och jag började stortjuta av både fasa och sympati. Far kom utrusande och ovanför trappan flaxade herr och fru Svala upprört. Far var helt förkrossad över det som hänt.

-Inte var det ditt fel, menade mor, det var bara en tidsfråga innan det skulle rasa ner.

-Jo men det känns inte bra det här sa min ömhjärtade far.

-Jamen ta och få upp boet igen då, sa mor lite irriterat ,spika upp en hylla o lyft upp bo o ungar igen.

-Ja, sa far, upplivad vid tanken..det kan jag göra. Men spika kan jag inte, för då rasar resten av bona ner.

-Jag får skruva, muttrade han och skyndade in i huset.  Utrustad med en svängborr och köksstol och med en massa skruvar mellan tänderna kom han sättande efter en stund.

.

Bror höll under tiden stadigt  fast mina händer. De sökte sig hela tiden mot det lilla boet och de små fågelungarna.

-Inte röra, förmanade han, rör du pippina så vill deras mor o far inte mata dem mer.

-Vad händer då, frågade jag förfärat, får de aldrig mer nån mat då ?

-Jodå, log bror, då får du ta hand om dom istället och jaga mygg åt dem hela dagarna.

Oh, det ville jag inte för allt i världen, mygg var det värsta jag visste. Inte ville jag jaga de otäckingarna hela dagarna. Dessutom hade jag, efter mina dagliga svalstudier, en ganska bra uppfattning om svalungarnas aptit.  Jag stoppade därför in händerna under mig och placerade min runda lilla bak stadigt över dem.

.

Snart hade far fått upp en liten stabil hylla och lyfte försiktigt upp boet med dess fortfarande upprört skrikande innehåll. Sedan lyfte han in stolen i farstun och föste bort oss allihop till andra ändan av gårdsplanen. Från avstånd, sittande på bastutrappan, kunde vi sedan bevittna den lilla familjens återförening.  Spänningen var nästan olidlig, skulle föräldrarna acceptera boet. Beskäftigt flaxande och kvittrande, undersökte herr och fru Svala fars konstruktion. Efter ett tag verkade de nöjda och återgick till att jaga mygg att stoppa in i de hungriga gapen. Far log brett och puffade mor i sidan.

-Det var en bra ide du fick Kepa sa han.. Mor hette Kerttu och fars smeknamn på henne var Kepa.

-Mmmm muttrade mor, medan hon reste sig upp, vilket besvär för sådana där små kryp. Men hon log mycket belåtet när hon passerade boet på väg in i huset. Far, bror och jag satt kvar en lång stund på bastutrappan och tittade på den lilla familjen, mycket nöjda med oss själva.

.

.

Sedan ägnade svalparet flera dagar åt att pyssla med boet. Växelvis med den ständiga myggjakten, lagade de sitt hem och förankrade det stadigt på den lilla hyllan. Jag fortsatte att sitta på yttertrappan och vrida nacken ur led för svalornas skull. Nu var det på något sätt ännu mer intressant att följa dem. Hade vi inte räddat livet på alla ungarna kanske, o jag själv hade rent av nästan fått dem i nacken, jag kände det som om det var mina fåglar.   Jag följde dem från trappan under hela den långa sommaren och jag var salig när jag såg de små ungarna ta sina första vingliga flygturer.

.

Törmä idag, nu har min systers familj den som sommaparadis,,inga svalor mer tyvärr.

.

.

.

.

Ja visst är detta med minnen konstigt..hur gömda de kan vaar för att sedan bara forsa fram..  Nu ska jag ta kväll..jag önskar er en bra sådan

.

Vi träffades för första gången i ett bibliotek, på högstadiet, i åttan eller nian.  Jag hade sett honom tidigare, det var en relativt liten skola, så alla kände mer eller mindre alla.  Men vi hade inte pratat.  Och detta första möte slutade inte alltför bra.   Jag blev mer eller mindre skitförbannad.  Han satt nämligen o kastade suddgummibitar på mig, o de trasslade in sig i mitt hårsvall.  Jag hade enormt tjockt o tätt hår på den tiden.  Så efter att ha skällt ut honom så stormade jag därifrån.   Trots mitt utbrott så hände samma sak ett par dagar senare. O vad som sen hände vete sjutton, men vänner blev vi.   Från den dagen så träffades vi ofta.. Hans vänner o mina vänner flöt ihop till en jäkligt tight enhet.

.

.

Vi upplevde o genomlevde slutet på sjuttiotalet o början på åttiotalet ihop.   Det var musik, det var filmer, det var politik. Det var ett bokcafe, det var en politisk kurs, det var ungdomsförbund. Det var långa nattvandringar det var grillkvällar det var trängsel i soffor det var kuddkrig det var kramar det var närhet, det var ett evigt övernattande hos varandra, det var frukostar o improviserade raviolimiddagar,  det var hamburgare o pucko. Det var fotograferande, det var missförstånd o ledsna miner, det var skratt o en massa kärlek. Det var flickvänner, det var pojkvänner, det var stöd. Det var ställa upp, det var lyssna o ibland inte orka lyssna, men lyssna ändå..

Ja det var att finnas till för varann, o igår kväll, så satt vi o pratade över nätet i säkert fyra timmar  allt det där..det finns än..  Älskar dig vännen..

.

.

Min minnesresa har fortsatt..alla dessa bilder..så själaglad jag är för dem idag.. Tänk alla år jag släpat med mig pärmarna med negativ..inte värdesatt dem så väldans egentligen..men ändå hållt fast vid dem.. Även mina kära mörkrumsprylar ligger i källare..ett komplett mörkrum som jag för första gången monterade upp i morsans klädkammmare.. Hon var väldigt tveksam..milt sagt..över alla dessa  konstiga vätskor.. Jag minns hur hon stod i dörröppningen o försiktigt kikade in..som om hon trodde jag skulle spränga hela huset i luften..kemikalier ju..farliga saker..   Nå det tog dock inte lång tid förrän nyfikenheten tog över..o sen satt hon i många timmar på en kökspall i den lilla trånga garderoben o såg sin dotter trolla fram bilder..

.

.

Idag skulle vi fått finfrämmat..men de fick avboka.. Tråkigt..men det går  fler tåg...

.

.

Eftermiddag har vi hunnit till nu.. Blogg.se har inte varit på bästa humör idag så jag har inte kunnat få detta inlägg färdigt..vi får väl se hur det går nu.... Ja ute regnar det fortfarande..den ena tonåringen ska ändå ge sig iväg på marknaden..ja lycka till gummman..blött o eländigt lär det vara där nere..det är då säkert.

.

Här hemma fortsätter jag o kika på gamla negativ.. Jag hittade en serie bilder på ett älskat fågelskrälle..en nymfparakit med masor av attityd..som jag var sambo med i rätt så några år..

.

Ja som sagt attityd..mitt te ur Birkakoppen smakade tydligen bra..

.

.

.

O så snor vi lite frukostflingor,,denna fågeln hade mycket av skata i sig..stal allt inom räckhåll

Mysigt..en kärvänlig liten själ var hon

.

Ja inte satt hon då speciellt mycket i sin bur..

Lilla kråkan..måste erkänna att jag saknar henne än..

.

.

Här är det bus på hög nivå..doppa en avbiten blomgren i tekoppen..jättekul

.

Ja nehe..nu stänger jag igen för idag..strax dax för lite matpyssel..varma mackor ska det bli idag..  Ha en bra lördag..kram

.

.

Ja min minnesresa fortsätter..herredumilde vad jag har tagit foton i mina dar..jag har bara hunnit skarapa lite på ytan ..men roligt är det.. Som tur är så är maken lika ivrig att få använda scannern ..annars hade jag nog suttit hela dagen..  Nu sitter han o klickar sig igenom sitt liv i bilder o ser ut att ha riktigt roligt..

Medan jag kikade runt bland negativen så hittade jag bilder från en resa till Finland som jag o min lilla extrasyster gjorde..  Vi var inte så gamla..tror jag slutade nian det året o hon är fem år yngre än jag.. Men våra föräldrar släppte iväg oss på egen hand..helt otroligt när man tänker tillbaka..

.

Vi tog buss och tåg genom Sverige..med ryggsäckar packade med allt nödvändigt.. Tanjas ryuggsäck var lika stor som hon själv nästan..men det där var inte förhandlingsbart..hon skulle ha en likadan som jag..punkt..

.

.

Att hon knappt orkade bära den låtsades hon inte om.. Oftast slutade det med att jag fick släpa på bägge..utom vid ett tillfälle då vi fick springa för o hinna med ett tåg..då fick jag bära båda våra ryggor samt ta ungen under armen o springa för livet för o hinna med.

.

Min lilla medresenär<3

.

.

Vi tog finlandsfärjan över..blåsigt var det uppe på däck

.

.

.

Och stundtals soligt o fint oxå

.

Mat hade vi oxå vett o stoppa i oss..frukostbuffen troligtvis

.

Livbåtar fanns..det var ju tryggt

.

O glass,,jäkla unge..

.

Buss igen på finska sidan

.

O nu började en liten en bli trött

.

Väl framme så mötte pappa oss..Några veckors semester..sen var det dags o göra samma resa hem igen..  Även det gick bra..

.

.

.

.

.-

.

.

Hahaha underbara morsan..jeans o flytväst o står o balanserar i en kanot..detta är taget säg 79..då var hon alltså 57 bast på bilderna.. Respekt mina vänner..

På åttiotalet så tillbringade jag och min dåvarande sambo ett par somrar i Spanien..hans bror bodde och arbetade där nere.. Så vi åkte motorcykel ner igenom Europa..ett äventyr bara det.....

Men jag tänkte visa er några bilder som jag faktiskt inte själv sett förrän idag..det är en rulle svartvita bilder som aldrig kom längre än till negativstadiet..

.

,

,

,

.

.

,

.

.

Vilka minnen..och så roligt att hitta dessa små minnesgömmor..

.

Nu ska jag kika vidare..ha en bra kväll

.

.

Jag har haft ett rent elände att leda upp min tillvaro nu på morgonen..jag är stel..inget vill som jag vill..det är som om varje led från fingrarna o upp till axlarna satt sig till motvärn..urrkk O just idag såklart..när jag har så mycket att göra.. När man får hjälp med trädgården så vill man ju vara i form..o kunna hjälpa till o vara med..  Nu vet jag ju ioförsig inte om det ens går att jobba därute idag..det är kanske för blött.. Men men..lederna kanske lossnar..jag får väl ta min medicin i värsta fall..o ta tröttheten som följer med de tabletterna...

.

.

Nu sitter jag i allafall här med min dator och dricker morronkaffet..det är alldeles tyst o stilla..skolbarnen är iväg och Zelda sover nog verkar det som...det hörs inga hii o hoo därnerifrån..  Hon växer och utvecklas så det knakar i hela huset nu.. Igår lade jag henne  på golvet o hon gungade fram o tillbaka på sin runda mage..jag hade lagt lite leksaker framför henne..o de  försökte hon komma åt..hon kom snart på att om hon daskar handerna i golvet så kan hon dra sig framåt.. Vilken lycka när hon kom åt leksakerna.. Sen låg hon en stund o jollrade o plötsligt  rullade hon runt för första gången..lade sig på rygg . Det är häftigt att få följa hennes utveckling så här från första parkett..

.

.

Vårt LCHF-ätande går väl hyfsat..det börjar bli drygt..eftersom det inte händer så mycket på vågen..ja eller det gör det kanske..för vi har inte vägt oss på några veckor nu.. Vi har inte ökat åtminstone..det är jag säker på..vi gör säkert något mysko fel eller så är vi på nån platå just nu..viktminskningen ska tydligen ha sina platåer där man kan stå relativt stilla ett tag..  Nå vi har inte direkt nån brådska..huvudsaken är att vi mår bra..

.

Idag så ska jag inhandla mig en scanner till min dator..därman kan scanna diabilder och negativ..det är något jag velat prova länge nu.. För gamla negativ o diabilder har jag gott om.. Så ikväll ska de  rotas fram o det ska bli spännande o se hur detta funkar..

.

.

Ne nu ska jag trava runt o se vad ni pysslar med..ha en bra dag..kram

.

.

Ja en väldans stillsam dag har vi haft..skrotat runt här hemma..varit o hälsat på goda vänner en stund..o gjort en liten handlingsrunda..in på en loppis o så Netto.. precis lagom mycket för en dag..  Sen lagade vi mat,,chipotlekyckling och pasta..och en ugnsplåt med grönsaker och rotfrukter blev det idag.

.

.

Nu på kvällen så kom det en rejäl regnskur..den hade de ju hotat med så det var ju väntat.. Maken o svärsonen hann i allafall bygga färdigt studsmattan..så den är nu officiellt invigd..

.

Imorgon får det hjärtans gärna vara uppehåll i regnandet..så man kan få lite undanstökat på gården..lite småplock kvar är det.. Vi skulle få hjälp imorgon oxå..så därför hoppas jag verkligen på fint väder..

.

Igår så tog jag en liten runda med kameran i trädgården..

.

.

Lite myrperspektiv på deta kort..äppelträdet blommar så smått..

.

.

.

.

.

Sippor.

.

Gullviva.

Ärtor, lök och sallad på g

.

Så underbart det är att ha en trädgård..jag är nog inte en hel människa om jag inte har en jordplätt att påta i..känslan av solvarm jord mellan fingrarna en tidig sommarmorgon..lyckan att få fylla en korg med sallad vårlök spenat och ruccola.. Finns inget bättre..det är livskvalitet..

Nu ska jag dra mig in i sovrummet och krypa ner med en bra bok..det blir en lång dag imorgon..  Tack goa ni för era kommentarer här på bloggen o via facebook..jag är så glad ni finns..

.

Jag har funderat hela kvällen igår på mina föräldrar.. Jag älskade, älskar dem..jag miste dem för tidigt dock.. Jag var bara 18 när jag miste min mor och jag tror det var därför jag tappade så mycket av mig själv och min identitet..  Jag har inte insett hur ensam jag varit i allt..jag fick vänta, föda och fostra mina barn utan att ha min mamma som stöd..  Jag fick inte dela något av detta med henne..jag kunde inte ringa henne o berätta om deras första steg..jag kunde aldrig säga till dem att nu åker vi till mormor. Min far hade flyttat till Finland några år tidigare..så han fanns inte heller i närheten.

.

Det jag tycker är det allra sorgligaste i det här är att jag någonstans inom mig förvrängt bilden av mina föräldrar..  Jag har nog för att skydda mig mot sorgen valt att se deras dåliga sidor..speciellt min mors..  för naturligtvis fanns det även sådana hos dem..  Men jag kände mig oerhörrt sviken när jag miste henne så jag valde att glömma bort vem hon var och hur mycket hon gav mig under de år hon fanns i mitt liv.  Den senaste tiden har jag någonstans inom mig nått fram till henne igen.. Och genom minnena av henne har jag hittat tillbaka till mig själv. Till den personen som mina föräldrar formade..dessa två fantastiska individer som de ju var.

.

.

Jag tror mig veta varifrån detta genombrottet kom..under den senaste månaden har jag varit en flitig gäst  på en facebooksida som avhandlar den här byn som jag bor i.  Där kan man frossa i bilder från alla gångna årtionden..det kryllar av anekdoter och minnen..ja det är en fantastisk sida.  Genom den har minnenas flodvåg vällt igenom min själ.. Det har varit som ett reningsbad.. En bidragande sak är nog oxå min brorsdotters nyfikenhet på sin farmor..hennes frågor har fått mig att leta i minnets gömmor efter saker att berätta om mamma..

.

.

Jag är fruktansvärt lycklig över detta..Men även lite sorgsen..jag inser ju att jag berövat mina barn bilden av min mor..men det går ju att rätta till..det är aldrig försent.  Jag har fått tillbaka mig själv, nu kan jag dela med mig av detta till barnen.. Nu blev detta lite långrandigt--och säkert inte så intressant för någon annan än mig själv..men jag behövde skriva av mig..se det på pränt--

.

.

Nu ska känslosamma jag dricka mitt kaffe o fundera vidare..jag önskar er en riktigt bra dag..det ska jag ha..

.

.

.

Jag fick lite kommentarer på förra inlägget som fick mig att fundera vidare på detta med språk o identitet..  Hur hemskt viktigt det är med en stark identitet..och hur utsatta vi andra och tredje generationen invandrare är.. Hur beroende av hur våra föräldrar förhåller sig till sitt eget språk och sina rötter..  För mina föräldrar var det finska arvet viktigt..jag växte upp stark i vetskapen om varifrån jag kom..hur min kultur såg ut..hur mitt land formats och vilka våra stora män och kvinnor var.. Mina föräldrar citerade ur Kalevala..de läste och diskuterade böcker skrivna av finska författare..de lyssnade på finsk musik.. Det finska var ständigt närvarande.. Men och detta är ett viktigt MEN..DE FÖRAKTADE ALDRIG SITT NYA HEMLAND..TVÄRTOM..De försökte utifrån bästa förmåga att lära sig svenska..att följa med i svensk politik..traggla sig igenom svenska dagstidningar. De uppmuntrade mig hela tiden att läsa även svenska böcker att bygga upp ett starkt ordförråd på svenska..  Jag fick alltid höra att jag skulle slå upp de ord jag inte kunde på vårt nya hemspråk..

.

.

Ja så växte jag upp..idag har jag bott i mitt nya hemland i 45 år..så detta är väl numera mitt hemland..eller?? Ja jag älskar Sverige..jag älskar Blekinge..jag älskar denna lilla by där jag jag bott i så många år.. Men är jag svensk..helt ärligt..jag vet inte..mitt hjärta kanske kan härbärgera bägge länderna.. Jag vet inte om jag klarat av att bo i Finland..för jag bor ju här.. Ja detta är svårt,..mina barn är födda och uppvuxna här..deras identitet är nog till största delen svensk.

.

.

Ibland så övermannas jag av en rent plågsam längtan hem till Finland..men om det är dagens Finland..eller barndomslandet med myggsomrar och barfotasprång nedför strandstigen till badbryggan..gummistövelsstegen längs myrkanten..fiskestunder i en tjärdoftande eka..ja det kan jag nog inte riktigt reda ut inom mig...

.

Här är mitt finska barndomsparadis..här har jag fiskat, simmat, drullat i med gummistövlar o allt,,fått kallsupar o fnitteranfall om vartannat..

.

.

I denna satt man i timmar..avhandlade världsproblemen eller bara existerade..

.

Ja visst är det stundtals förvirrande att stå sådär mellan två länder..men även berikande.  Jag har ju mycket mer som ryms inom mig än de som bara har ett land.

.

Söndagen gick stillsamt till..jag var inte utanför dörrarna på hela dagen..om man inte räknar balkongdörren då..för där ute har jag vistats åtskilliga timmar igår..o planterat om allt ju..  Man kan ju tycka att det hade passat fint med en solig och varm morgon nu så vi fått äta frukosten därute..men det kommer väl sådana oxå framöver..

.

Jag satt tidigare och  funderade på detta med Facebook..en liten trevlig bieffekt av nämda inrättning är att jag övat upp min finska igen.. Jag har alltid haft ett starkt modersmål..tack vare min kloka mor som såg till att jag pratade enbart finska i hemmet..försökte jag prata svenska med henne så svarade hon helt sonika inte.. Hon såg och iakttog hur våra bekanta hade det och förfasade sig över att många av mina jämnåriga   tappat sitt hemspråk.. Min mamma kunde vara en oerhört resolut kvinna, hon gjorde något åt saken och inhandlade raskt en finsk ABC-bok. Så när jag var sex år gammal så fick jag lära mig att läsa och skriva på finska..hon såg verkligen till att finskan blev mitt första språk på alla plan.. Bokhyllorna innehöll lika många böcker på vardera språket. Vi hade en prenumeration på finska Kalle Anka,,samt en finsk dagstidning. Sen hade jag ju finskaundervisning i skolan hela skoltiden ut..även i gymnasiet..och jag hade alltid en femma i betyg..tack vare min mamma.  Jag läste och skrev obehindrat på finska långt in på åttiotalet..sen vet jag inte vad som hände..  Jag kan inte skylla på min fd man.. han trots sitt sydeuropeiska ursprung så talade han finska flytande..finska och sju andra språk.  Men jag slutade läsa finska böcker och plötsligt så brevväxlade man inte längre med folk..så min finska sköts åt sidan.  Så nu med Facebook då..då har man ju fått kontakt med släktingar o familjemedlemmar på ett nytt sätt..o nu måste man skriva igen..  I början var jag fruktansvärt osäker..jag ljudade tyst inom mig o försökte få ihop allt rätt.. Men plötsligt lossnade det, och nu märker jag hur den plötsligt flödar igen..helt fantastiskt..det är som att få tillbaka en bit av sin identitet som legat glömd.  Så nu ska jag börja läsa böcker på mitt modersmål igen..detta fantastiska rika språk som lämpar sig ypperligt i skrift..och jag ska njuta av varenda stund.. Tack mamma för att jag fick en sån fin gåva av dig, mitt modersmål.

.

.

.

.

..

Vi steg upp rätt tidigt idag o åkte hemifrån redan vid niosnåret..  Vi åkte en liten byaväg över ryssberget..  Överallt log våren ljuvt mot oss.. Allt var skirt grönt o sådär vårfräscht som bara den första grönskan är..  Denna vägen är oerhört mysig att färdas..då den slingrar sig ömsom genom vacker gammal bokskog ömsom bromsas in av små minibyar och äppelodlingar.. Små röda stugor omgivna av yrvakna trädgårdar där forsythian väl är den som mest ger sig till känna nu..även fruktträden blommar så smått som gräddvita plymer i grönskan..

.

Väl i Sölvesborg så kikade vi in på Lions loppis..det finns fler men vi nöjde oss med en av dem idag.. Där fyndade jag en stor fruktskål och ett soffbord till Isas vind,,roliga dricksglas..och en fantastisk stol..en ja vad kallar man det..länsstol..i trä med stoppad sits....just nu är den målad i rostrött..men jag har en vision av den i vitt eller grönt..men vi får se,,den har så härlig patina i färgen nu..så den får kanske förbli röd..

.

Från Sölvesborg åkte vi mot Oppmanna..vi passerade näset mellan Ivösjön och Oppmannasjön där  vackra  Bäckaskogs slott ligger. Idag tycket vi inte vi hann med ett besök..men senare i vår så ska vi absolut åka denna vägen igen o då göra ett längre stopp och fotografera lite..

.

Skåne är vackert..måste jag erkänna..nästan lika vackert som Blekinge,,åtminstone i trakterna runt Vånga..här avlöstes de honungsdoftande varmgula rapsfälten av fantastiska fruktodlingar..oppmannasjön o Ivösjön tävlade med varann om uppmärksamheten.. I fjärran reser sig Vångaberget.. Man trodde bitvis inte att man var i Sverige..

.

.Rapsfält och fruktträn i bakgrunden.

.

.

.

Väl i den lilla byn Oppmanna svängde vi in vid plantskolan o sen var jag förlorad för världen för en stund framöver..

.

Här fotar maken mig när jag försvinner in bland gångarna..så han greppade kameran o tog lite bilder ..

Och det gjorde han bra..här följer hans bilder..

MYCKET att frossa i.

Lärkträd

.

.

.

.

Vad exakt han fotat här vet jag inte..

.

Ja en fin dag hade vi..det kommer vi att göra om snart.. Nu blommar snart alla fruktodlingar runt vånga..o det vill jag inte missa..

O det hann bli söndag innan jag fick detta inlägg klart..men bättre sent än aldrig ju...  Söndagen har gått i lite stilla mak..balkongen har jag färdat.. Så nu kan man sitta där och mysa..bland pelargoner o lobelior o tomat-o chiliplantor.. Mynta ska jag gräva upp o sätta i kruka..likaså vill jag ha en persiljekruka därute..

Nu säger jag hej..o önskar er en riktigt trevlig söndagkväll..kram på er..

.

.

Lite funderingar har jag haft de senaste dagarna..ledsamma sådana.. Jag har vänner i min omedelbara närhet som håller på och bryter upp..de kommer att flytta isär.. Jag blir alltid helt ställd i sådana här situationer.. Vad säger man..vad gör man..hur ska man trösta.. Nej trösta kan man inte..de flesta separationer är oerhört jobbiga..på många plan..känslor som går överstyr åt alla håll..gråt och ilska. Ja huua...man känner sig hjälplös..och ledsen

.

.

Idag har maken och jag gjort en liten utflykt till Karlshamn..inhandlat helgmat och en studsmatta modell större.. Det blev populärt hos ätteläggen..ja kanske inte maten så mycket..men mattan..

På hemvägen så tog vi en liten omväg genom småbyarna..vägen gick bitvis inne i underbara bokskogsområden..så vi stannade till o plockade fram kamerorna..

Makens bild

.

Makens bild,,långt därnere skymtar kabbelekor

.

Nu har bokarna börjat slå ut på allvar..

.

Här var det rast i bregottfabriken...så rofyllt

.

En endaste myra såg jag..så vi samtalade en stund..

O nu säger jag godnatt..nu gäller soffhörnet o kanske en film..ha en bra helg alla..kram på er..