och man blir så märkvärdigt glad av det, visst blir man. Jag har tusen och en saker att göra och lär nog hinna med kanske fem av dem så jag tänkte rocka loss nu på en stund och försöka komma igång.   Idag är en sån dag att jag egentligen bara struntat i allt och åkt iväg nånstans på picknick, men tyvärr är det lite för många måsten som skriker efter mig.  

.

.

Men man kan ju drömma sig tillbaka till dylika utflykter. Jag vill visa er ett av mina favoritplatser här  i Blekinge. Spraglehalls naturreservat  ligger vid havet alldeles i närheten av vackra Hörvik på Listerlandet. Det är ett paradis som är väl värt ett besök..varsågoda en liten rundtur kommer här. 

Vi börjar i Hörviks hamn..

med nöd och näppe. Vi åkte dit idag med yngsta dottern som behövde lite möbler till sitt rum.  Det var lugnt och stillsamt i varuhuset..inte mycket folk eller så märktes de inte av i detta jättekomplex..IKEA Älmhult har växt till ett jättevaruhus, otäckt stort.  Men vi travade runt och hittade det vi skulle och det blev både tyger och möbler och annat smått--plus en stor krukväxt, sex nya soffdynor som kostade 29 spänn styck..fånigt billigt både de och  ett miniväxthus  för summa 19 kr hittade jag på fyndet.

.

.

Väl utanför så står vi inför det aningen stressande faktum att allt detta ska in i bilen.. Ja eller stressande för mig men inte för maken..han pusslade och pusslade och finurlade och vips var allt inne i bilen..och inte tappa han humöret en endaste gång..en sån man jag har. Väl hemma så kunde jag till min enorma glädje konstatera att dynorna passade perfekt ivår gamla soffa så nu åker de gamla nersuttna dynorna på tippen och dessa ska få nya fina överdrag.. Dottern har bankat och grejat med sitt sen vi kom hem o snart har hon nog byggt ihop sina nya möbler..medan jag och maken bara sitter och finns till..

,

,

Ni får ha en bra kväll..det som återstår av den..ses i morrn

engelsson spinner som en katt av allmänn belåtenhet.. Vet då rakt inte varför men jag vaknade på detta viset och prognosen är därmed god för resten av dagen. Värken är bara ett stilla molande , tröttheten verkar ha tagit till flykten och det enda som saknas just nu är en kopp kaffe och en stadig frukost.

.

.

.

Ute pågår en kamp mellan solen och molnen..då och då ser man solen greppa tag runt molnkanterna och kika ner men sen så puffas han ner ev en gråslöja igen..Nå, jag hejar på solen och tror nog den vinner idag..det känns så..

.

.

 

Jag sitter och funderar över vår resa genom landet..rena Nils Holgerssonfärden ju. Rakt upp genom hela långa mamma Sveas land ska vi åka, från lilla Blekinge till Lappland och därifrån via Tornedalen till Finland. Vi räknar med att färden upp till Lappland behöver två övernattningar så därmed så delar vi upp det hela i tre etapper. Det finns så mycket att se längs vägen att kameran nog behöver många minneskort till hands. Vi tänker åka inlandsvägen upp och kustvägen ner.  Inlandsvägen är ny för mig..Östersundstrakterna ser jag verkjligen fram emot..likaså Mora med omnejd. Jag har alltid kikat lite längtansfullt på de delarna av landet eftersom mina föräldrar alltid valde E-fyran och kustvägen upp när vi for på semester till Finland..den delen av landet har därför alltid varit en vit fläck för mig, outforskat land.  Men nu ska jag få se allt detta och jag gläder mig ofantligt..

.

.

Nu ser solen ut att vinna slaget där ute för nu skiner den då rakt på mig här i soffhörnet.. Maken sover ännu så jag tar nog och sätter på en panna kaffe och tar en kopp med mig ut på balkongen..

inte en tum idag..men jag satte hårt mot hårt och knogade på ändå.. Så jag har småplockat och röjt och stökat undan telefonsamtal och varit och handlat..så man kan säga att jag vann..över tröttheten alltså..

.

.

.

Jag gav mig t om med ut i blåsten med kameran och tog lite bilder på blommorna i storrabatten,,Det blåste så kronbladen fladdrade men lite fastnade ändå på bild.. 

.

.

 

sitter som en våt filt över engelsson idag..huuua jag kan knappt hålla ögonen öppna och hela kroppen är full i mjölksyra..  Vaknade redan halv sex imorse och har ännu inte fått ens styrfart.. Jag går bara och plockar och plockar lite planlöst och inte mycket blir gjort.  Men lite mer kaffe och en macka kanske så man får lite kraft..jag har minskat mitt kolhydratintag drastiskt och det tar nån dag innan energin hittar mig.. Jag äter mer protein och massor med grönsaker och rotfrukter, ägg keso och dylikt. Men nu ska jag ha en grovbrödsmacka som mellanmål i allafall.  

.

.

Denna dagen kanske får gå lite på halvfart..det är rätt skönt att ha en sån dag då och då.. I eftermiddag får jag rycka upp mig för då måste jag ner i byn och handla lite.. .

.

.

På torsdag ska vi till Ikea en runda..det bävar jag för..det är så STORT..men yngsta ungen behöver lite saker så det är bara o sätta sig i bilen och åka iväg..  Kanske jag passar på att besöka den nya fyndavdelningen också där..kan ju bli spännande o se..

.

.Nehe macka var det..och kaffe..ha en bra dag..

vadå..ja allt..städning o projekt o gräsklippning och fönsterputsning..ja alla bestyr.  Jag blir så djupt imponerad när jag besöker vissa människor. de har rena fönster och ordning och reda o inga  torra blad i krukväxterna..inget ogräs i rabatterna ja inte ens maskrosor i gräsmattan. Jag kan inte låta bli o undra om de inte har några ostädade hörn i allafall..men nehe..oftast har de  t om kliniskt rent i tvättstugan o nån smutstvätt går inte att upptäcka nånstans.. Fast sen så undrar jag ju förstås om de nånsin har tid o ha nåt roligt alls..för hela deras vakna tid bör ju gå åt att städa o feja o polera..

.

.

Näää så vill inte engelsson leva..men jag skulle vilja hinna nästan ikapp nån dag- Ja bara sådär nästan, så att man kan slappna av. för det är ju det jag aldrig kan göra när det är rörigt runt mig. Jag behöver egentligen ha det väldigt ordnat för att jag ska fungera någorlunda. Är det kaos runt mig så blir det kaos i huvudet.för många saker som ligger framme ger för många intryck och då blir jag överbelastad.  Jag har inga filter  som kan sortera bort ljud och ljus och intryck, en stor matsal med många bord som står huller och buller, skarpt ljus och en miljon människor som sorlar är rena mardrömmen för mig..jag ser hör och registrerar ALLT. Detta gör ju att den sociala biten blir lidande..ska jag fika så väljer jag helst att göra det innan lunchtid och med bara en person i taget. I ett stort sällskap så tiltar det i skallen på mig och överbelastningen blir nästan smärtsamt jobbig. Nu syns ju inte detta på mig mer än att jag blir tyst och disträ och inte alls hänger med i samtalet.. Detta tolkas tyvärr som ointresse och vissa klarar det inte utan blir sura. Det är så svårt att förklara detta för de som inte har det som jag.. Vadå inga filter, vadå inte kunna sortera ljud..vadå hör allt..det görj u vi oxå kan det låta. Nej det gör de inte..de hör inte och registrerar  vartenda litet prassel varenda steg nån tar i rummmet..skramlet av ALLA bestick och klirret av ALLA glas,. De följer inte med i sju olika samtal som förs runt om i rummet , vare sig de vill eller inte..de hoppar inte högt om nån gör en plötslig rörelse..deras sinnen är inte hyperaktiverade som mina.. Så de tycker bara jag är jobbig..fast det är jag inte..det är däremot jäkligt jobbbigt att vara en engelsson som ingen begriper sig på..

.

.

Då är det rätt skönt att bara hemma i min egen tillvaro, bland mina människor..som vet hur jag fungerar.. När tillvaron bankar för häftigt på mig så finns min man där. Hans hand finns alltid redo och famnen öppen.. Mina ungar vet även de hur jag fungerar..så när jag blir överbelastad så vet de varför jag drar mig iundan en stund.. 

.

.

Nu är det dags för mat här..så jag avslutar här..ha en bra kväll

ja en nallebjörn. Hur många av er har ägt en nalle när ni var små. Ja de flesta av oss. När jag var liten och bodde i det pyttelilla huset i skogsgläntan i finska Lappland så hade jag inte många leksaker. Det fanns inget utrymme för det i vår budget milt utryckt. Men en dag kom min storasyster Riitta och hennes man hem på semester från Sverige där de bodde och jobbade. Med sig hade de en nallebjörn som Ami, svågern, vunnit på ett nöjesfält. De hade ännu inga egna barn och därför fick jag nallen. Jag tittade den djupt in i de orange ögonen av glas ,slöt mina knubbiga treårsarmar om honom och älskade honom direkt, djupt och villkorslöst. Han var inte mjuk och gosig som dagens nallar eftersom stoppningen bestod av träull men pälsen var fluffig, öronen sådär fladdrigt härliga att hålla i och i min värld från den stunden fanns inget tryggare än doften av träull och hans lilla tass att hålla i. Sen var det han och jag genom livet, han hängde med överallt. Jag cyklade trehjuling genom barndomslandet med honom under armen, det var han som åkte dockvagn inte dockorna och varje natt låg han bredvid mig och vaktade över min sömn..vilken liten sover inte gott med en nalles vakande ögon över sig.  Det var i hans tass jag höll under den långa bilresan från tryggheten i Finland till det nya okända mamma Sveas land och han var så bra att ha när man inget förstod, för nalle förstod och vakade och höll mig underrättad om allt som hände. Han var den som fick höra allt som skedde i mitt liv, han förstod alltid och ställde till rätta, man behöver ingen terapi om man bara äger en nalle.

.

.

Men tidens tand arbetade emot mig och nalle..han överlevde dock i nästan trettio år men sedan föll han bokstavligt talat sönder totalt.. Då var stoppningen nästan ett minne blott, ett öga och ett öra saknades och armar och ben satt knappt fast.  Med sorg i hjärtt släppte en vuxen kvinna taget om sin bästa vän.  Men jag glömde honom aldrig..bara jag blundade så kunde jag känna den lite dammiga träullsdoften och se hans knappögon se milt och tryggt på mig.

denna luriga lördag blev. Vi steg upp redan kl 7 och sen var det frukost och lite plock  innan vi for mot grannbyn där idrottsföreningen hade en JÄTTE-loppis.  Redan vid åsynen av allt folk så var ju engelsson färdig att vända..jag gillar INTE stora folksamlingar och speciellt inte sådana här hysteriska tillställningar med insläpp en viss tid.  När klockan blev 10 så släpptes snöret och alla SPRANG hysteriskt ut över fältet och började dra i saker och ting..och sist, nå nästan sist lunkade engelsson.. Väl där inne så försvann maken åt sitt håll och jag styrde kosan mot krukorna..ja ytterkrukor o dylikt har de alltid på samma ställe år från år och samma goe kille står och säljer  och honom kommer jag bara överens med.. Så av honom handlade jag en hoper krukor till trädgården.. Förövrigt blev det inte så mycket fynd..men detta underbara följde med hem..

.

.

  var i hela friden kom den ifrån, jag är nog inte kommen mer än till torsdag jag. När jag är seg och har värk så blir jag väldigt dagavill och då kan helgen bara smyga sig på mig utan förvarning. Inte kul alls då jag har mina vanor och ritualer inför en helg. Huset ska vara städat och en helgmeny planerad och allla inköp gjorda och nya blommor på köksbordet.  Där nånstans när jag ställer fram vasen så blir det helg för mig.  Nu har jag ju inte alls så stränga krav på mig själv som när barnen var små..då var varje fredag en hysterisk städdag och på kvällen var jag så slut så jag oftast somnade från allt fredagsmys. Idag nöjer jag mig att röja undan allt som flyter och dammmsuga och moppa och så blommor gärna då  Allt detta har jag ärvt eter min mor och mormor i rakt nedstigande led, de var exakt likadana. Mina tre döttrar har tack gode gud en mycket sundare inställning till städning.

.

.

.

Jaha vad ska jag då göra av denna dagen som så fräckt smög sig på mig...inte är det moppat o inte ens dammmsugat..inte har jag då röjt nåt nämnvärt och inte står det blommor på bordet. Men lördag är det likafullt och blir det finväder så ska vi nog ta och grilla en köttbit och nån majskolv och  lite halloumi tror jag. Sen råkar jag veta att det är en hoper loppisar idag , lite varstans i Blekinge. så engelsson blir nog inte sysslolös inte. Skulle jag få tråkigt så kan jag ju alltid dammsuga och moppa och röja och inhandla blommor.

 

 

 

Då önskar jag er en trevlig lördag, ställ gärna blommor på bordet..så vet ni att det är helg..insidestips från engelsson..kram 

det är engelsson idag.. Huuuua ja..och jag som har en miljon saker att bestyra idag. Jag kommr bara inte igång, det känns som mjölksyra i alla leder och muskler, lite gummikänsla..lyfter man armen så boooiiinnnggggg dinglar den bara. Har sovit som en kratta inatt, så det är väl därför. Sen sitter storrabatten kvar i kroppen som en trötthet..det tar alltid ett par, tre dagar minst innan man är tebax i något sånärnormala gängor igen efter en sån grej.

.

.

När jag inget annat vettigt orkar så har jag suttit och kollat lite vad som finns längs med de vägar maken och jag ska åka nu i sommar.. Vi ska ju åka till norra Sverige och även över till Finland. 

.

.

Vi tänkte ta inlandsvägen upp och kustvägen hem.. Inlandsvägen har jag aldrig åkt så det ska bli spännande att se t ex Östersund..med Storsjön. Ja jag längtar och fasar..det myckna bilåkandet kan bli ett elände men vi ska ta redsan upp i tre etapper...likadant på hemvägen. En lång resa för oss som sällan åker mer än 8 mil enkel resa..men spännande och tar vi det lugnt så ska det säkert gå bra. 

.

.

Nu ska jag göra ett allvarligt försök att puffa igång kroppen och få lite gjort..ha en bra dag..kram på er

över och natten knackar på.   Jag är trött men nöjd med dagen..vi fick storrabatten klar idag. De sista växterna hittade sina platser och allt liksom föll på plats..

 

hjortronsylt..

Ja idag när jag fyllde den nykokta marmeladen i små burkar så slog det mig att aprikoser och hjortron har samma gyllengula färg...  Jag tyckte det var lite symboliskt för mina två älsklingsländer.. Finland och Jugoslavien..jajajajajaaaa jag vet det är INTE politiskt korrekt att prata om Jugoslavien som ett land längre.. Men min kärlek till det landet väcktes innan inbördeskriget, i samexistensens dagar. Då de flesta levde som bröder och befäste det med sljivovica. Jag besökte landet första gången i mitten på 80-talet och kärleken var omedelbar. Vi vistades i staden Vrsac, i provinsen Vojvodina, i Banat delen. Där är mina barns far född och bodde sina första femton år.  Vrsac är en fantastiskt vacker stad, den lutar sig tryggt mot Karpaterna i norr och framför fötterna har den den öppna slätten med staden Beograd i fjärran. Ovanför staden på en höjd vaktar borgen Kula,  den har stått där sen den den Osmanska tiden och bestått tidens tand. När man står uppe vid Kula och tittar över staden så känner man historien svepa in en i en nästan overklig stämning.

.

.

Jag älskar staden, jag älskar folket och en gång till vill jag åka dit och gå på stadens gator igen.. Besöka torget där de små gummorna i svarta hucklen säljer krukor med starkt doftande oleander. Välja bland enorma berg  av  gyllene persikor, mörkröda granatäpplen eller sotsvarta druvor. Se staden vakna till liv framåt kvällen när det blivit svalare, sitta på ett kafe med en kopp superstarkt kaffe eller drömskt stå och peka ut vilka glassorter man vill ha på en liten glassbar. Att grilla en sammetsafton när akacian blommar i dunkelt ljus och lövkojorna doftar och köttet halstras sakta över kolelden. Att tillbringa en dag vid Donaus strand medan en fisksoppa sakta puttrar i en järngryta över öppen eld. Att vandra genom en fruktodling och häpna över att den aldrig tar slut eller stanna vid vägkanten och vilt ruska ner aprikoser eller försiktigt plocka ner mullbär.. Äta en traditionell söndagsmiddag som börjar med kycklingsoppa, följs av stekt kött och potatis och sallad och avslutas med nån helt fantastisk efterrätt..

.

.

Vad jag kan längta dit ibland...

.

.

mulet och grått, men jag undrar om inte solen lyckas busa sig igenom molntäcket ändå. Det känns som om den leker lite tittut ibland. Vi ska peta ner våra nyförvärvade plantor i storrabatten idag. Frukost har vi fått och kaffe på det, så nu är vi nog redo snart.

.

.

.

Jag har suttit och funderat på om jag behöver en tvättmaskin i badrummet, en liten en då, toppmatad 40 cm bred bara. Jag har svårt som attan att bära tunga tvättkorgar i trappan och det är rätt kallt nere i källaren, speciellt på vintern då. Efter en stund där nere så ökar  värken i lederna så jag undviker detta med tvättandet. Maken tvättar ju gärna faktiskt, men han tvättar lite efter eget huvud och inte alltid i den ordning och på det vis jag skulle gjort. Ja så saker och ting liksom försvinner ibland på nån vecka, det kommer ju åter igen när han anser det vara deras tur att tvättas, men jag går ju här o letar och saknar mina kläder och dukar och gardiner. Det finns plats i badrummet och så väldigt dyra är de ju faktiskt inte de däringa toppmatade sakerna.. Så jag försöker motivera för mig själv att det behövs en maskin, ännu är jag inte övertygad.

.

.

.

har vi kört ikapp med idag, maken och jag.  Vi började dagen med ett fantastiskt trevligt besök på en plantskola. Det var tidig morgon och uppehåll just då så vi kunde ströva runt i lugn och ro bland allsköns plantor. Vi valde ut ett högt gräs som ska få växa längst bak i nya rabatten, en ormbunke, flera stenpartiväxter en stockros, libbsticka och tio nya jordgubbsplantor samt en del plantor jag inte minns namnet på nu.  

.

.

Därifrån åkte vi vidare, till Karlshamn och strövade runt i stan, åt lunch och handlade chokladmynta på torget, besökte ett par mindre loppisar dock inga större fynd, medan vi väntade in att 34:an skulle slå upp portarna kl 14 00. Där fanns några fynd, bla två koppar Kalypso från Gustavsberg, ett kanonfint groddningsset i fyra våningar, några fugor och tre oljelampr från finska Arabia samt tre fantastiskt fina ljuslyktor som vi funderar på om de är Rejmyre.

.

.

.

Väl hemma så åt vi..och nu..får det gärna vara kväll och sängdags..jag är helt slut..

.

.

 

då har vi ledvärk och ilskna ylande muskler på plats då ja.. Det är så himla trist att aldrig få göra nåt liksom gratis, av bara farten..det ska då alltid behöva bli efterverkningar.. Så nu har jag ett par dagars jobbigheter att beta av då, men idag ska jag baske mig till plantskolan i allefall. Hör ni det muskler o ledfästen, en runda bland blommor och blader får ni bjuda engelsson på.

.

.

Ja uscha så humöret sjönk, ute är det dessutom gråväder och faktiskt lite kyligt.  Sitter och funderar på om jag ska dricka lite te till frukost istället för kaffe idag, det känns som en temorgon. Annars är ju engelsson en riktig kaffetunna, jag kan sörpla kaffe  både morgon och kväll. Ja kaffe, maken hävdar ju att det knappast är kaffe jag dricker utan färgad mjölk..proportionerna är nog smått fåniga i hans ögon som dricker sitt becksvart. Jag värmer en kopp mjölk i micron och spetsar med kaffe. Till mitt försvar vill jag säga att kaffe är en tämligen ny företeelse i mitt liv, jag var över fyrtio innan jag började dricka det, så jag övar fortfarande bara.

.

.

.

Om man skulle försöka putta igång dagen lite försiktigt så den börjar halta på, det lär inte gå i många knop och väldigt ostadigt och osäkert lär den rulla på..men något ska jag väl kanske kunna åstadkomma. 

.

.

Er önskar jag den bästa av dagar, ha det fint och må så gott..kraam

som en lättnad.. Nu kan jag sjunka ner i soffhörnet utan att det gör nåt.. Stora rabatten är nästan klar, nu väntar bara lite inköp av växter som ska planteras ner i den. Lillsyrran kom cyklandes idag och hjälpte till och utan hennes hjälp hade jag inte kommit nån vart. Vi släpade stenar meddelst kvinnokraft och säckakärra och sen kom även maken och hjälpte till. Vi byggde upp som ett landskap av stenarna, ställde en del på högkant medan andra fick ligga platt. Makens och min vana att bygga akvariemiljöer kom väl till pass nu och roligt hade vi.

.

.

engelsson hinner inte med..den bara travar fram under fötterna på mig och jag är dåligt synkad idag.  Upp har jag stigit och frukost har vi ätit... Bildbevis nedan..

i Blekinge. Skönt med lite andrum från värmen..så fantastiskt härligt att sommaren kommit men vädret får gärna variera mellan sol och regn, då mår engelsson bäst.  Idag styr vi kosan mot Ronneby för att hälsa på makens syster och svåger. Vi hade funderat på att bevista brunnsparken med den stora söndagsloppisen, men regnet avskräcker oss lite. Vi var ju på loppis igår och jag lovade visa upp fynd..så här kommer de... 

 

Detta hittade maken på Lions loppis i Sölvesborg..18 delar Smide för en femma styck och allt i mint condition, inte en skråma, inte en endaste nagg. Jag var nästan lipfärdig av lycka. Sånt här händer inte. Smide är tillverkat av Uppsala Ekeby Gefle mellan åren  66-74 och dekoren är väl Helmer Ringström..

.

.

ja jisses nu är det sommar o det rejält.. Vi åkte till Sölvesborg och Bromölla idag..på fina vägar genom en några grader uppgraderad försommar än för nån dag sen.. Allt var så mycket mer utslaget och grönt, .  I beteshagarana lyste  maskrosorna chockgula   och rapsfälten blommade och smög in sin honungsdoft ända in i bilen. Det blåste men även vinden kändes sommarvarm och smeksamt vänlig. .

.

 

I Sölvesborg travade vi in på Lions tjugo minuter efter öppningsdags och lyckades ända hitta fynden..är folk blinda eller vad.. Ja eller jag ska kanske inte säga för mycket för jag lyckades passera ett bord med 18 delar Smide från Gefle två ggr.. Maken däremot har hökblick, han plockade raskt ner allt i korgen och kom travande med ett belåtet flin och visade mig.. Behöver jag säga att jag blev lite knäsvag..delarna kostade dessutom en femma styck..

.

En Laurids Lönborg dam hittade jag för en tjuga..retropåslakan samt lite böcker till barnbarnen.. Bl a en bok av   Monique Félix som heter Fängslad av en bok det är en liten bilderbok som min äldsta dotter hade som liten..både hon och jag älskade den och sorgen var stor när den tappades bort.. Så det ska bli så roligt att få ge henne ett nytt exemplar som hon kan ha till sin lilla dotter nu..

.

.

Nu ska jag dricka kaffe...återkommer med bilder på fynden sen..hehej

kvittrigt glad, ja så där rent odrägligt glad ni vet.  Jag känner mig lycklig och tillfreds, trots värmen. Ja ni läste rätt, trots? Ja jo..jag vet..vi har alla längtat, men vad jag lyckas förtränga varje kall vinter är ju hur dåligt jag mår av värmen. Men idag struntar jag blankt i det..nu ska vi ha lite kaffe och citronfil och flingor o en macka på det.. Sen ska vi åka och hämta växter jag köpt. Kanske halkar vi in på en loppis eventuellt om vi ids. 

.

.

Ikväll ska vi grilla hela huset..jag har en fläskytterfile som strax ska få sällskap med lite kryddor i en burk i kylen.. Lite korv och nån sallad och annat gojs till så blir alla mätta.

.

.

Kollade termometern nu..21 grader varmt alla redan..detta blir en riktigt varm dag. Nu doftar det kaffe rent otroligt frestande..ha en bra alla ..kram

.

.

är det visst idag.. Jag är baske mig inte säker, har sån dimsyn idag att jag knappt ser tangenterna. I morse vaknade jag kl 7 och det  är alldeles precis lagom det. Det här med sömn är klart underskattat och det slarvas till höger och vänster med det..  Jag känner direkt av om jag inte sovit som jag ska, inte mycket funkar. Jag behöver åtta timmars sömn helst men klarar mig på mindre. Men har jag mycket värk så blir sömnen därefter och då hamnar man lätt i en ond cirkel.

.

.

.

Nu har jag ju dessutom en, ack så älskad, men snarkande äkta man bredvid mig varje natt. Han har förvisso tagit kontakt med landstinget ang sin snarkomat men det verkar inte hända så mycket på den fronten, så vissa nätter är rätt jobbiga. 

.

.

Nu ligger han och sover ännu, glatt snarkande. ;) Jag tror jag ska sätta på kaffe och lura upp honom på det viset, så dagen kommer igång nån gång.

.

.

Vi har lite planer för idag, saker som ska köras bort och kastas ska samlas ihop och sen är det lite småplock i trädgården. Det har regnat så ogräset har säkert satt fart överallt..

.

 

 ja minsann det har jag.. Jag skulle ju bara läsa en stund förstås, men trodde nån det..nä precis vaknade nyss, tämligen yr i mössan.  Det var säkert alldeles förskräckligt välbehövligt och riktigt skönt var det också, så jag klagar då rakt inte, är bara lite förvånad...

 

.

.

men det är rätt skönt..så kan man slå av lite på takten.  Nu kan jag inte ut o böka i rabatterna så då blir det tid till annat.  Idag ska symaskinen fram..projekten hopar sig och högen börjar bli stor. Ska klippa ut några klänningar till Zelda och sy några påslakan ..om jag orkar sy ihop klänningarna återstår att se..

.

.

.

Lite slak i sinnet fortfarande efter mina telefonbataljer igår..men segerns sötma finns där ännu.  Jag har behövt tuffa till mig och nu har det tydligen skett.. Man vinner inget på att nicka och vara medgörlig..tvärtom..då blir man lovligt byte för allsköns jobbigt folk..myndigheterna ska vi inte prata om...de är experter på att köra över en.. 

.

.

Idag får vi kärt främmande..svägerskan med man kommer, det ser vi fram emot. Ska se om vi kanske hinner baka lite...vallmobullar kanske..annars finns det köpebröd i butikerna,  Men nu ropar bestyren här hemma..skulle bara kika in o önska er en trevlig tisdag...

varit bråkig..och envis och påstridig och alldeles  alldeles omöjlig.. Japp..men jag är såååå nöjd med mig själv..har ringt runt halva kommunen idag och röjt och regerat..till slut var det en som lyssnade..  Detta är en helt ny egenskap hos mig..envisheten..och jag måste säga att jag gillar den helskarpt..

.

.

.

Annars har här inte hänt nåt mycket..det tog ju all min energi såklart att vara så förskräckligt bråkig och besvärlig och sen är det ju riktigt ansträngande att flina belåtet för sig själv som jag gjort sista timmen..leendet vill inte ge sig..hihi..

.

.

Nu ska jag se om jag händelsevis kan få nåt vettigt uträttat här hemma också..lite disk kanske eller matlagning..eller nåt annat kul..

.

.

 

handlade om utestök och en speciell rabatt-  När vi flyttade in så fanns det en stenlagd bred rabatt längs infarten..ja alltså den hade en gång varit en rabatt..men den tidigare ägaren hade öst ut all matjord fyllt alltidhopa med bergkross o sen petat ner en massa runda stenar..  

,

Naaeeeee..det gick inte kände jag..och därmed var projekt storrabatten igång.. Det har tagit tid och energi vill jag lova..första rycket gjorde syrrorna en sommar..grävde och öste ut bergkross.. Sen planterades en massa perenner som har trivts sådär..det har tagit tid..men nu tycker jag de börjar etablera sig fint..

.

började okristligt tidigt..innan sju var jag vaken..det var så olidligt hett inne i sovrummet så jag fixade inte o ligga kvar.  Väl uppe satt jag och hade såpass tråkigt att jag satte en bröddeg. Jag hade sparat undan gröt och några potatisar sen igår och de startade jag upp degvätskan med..Gröten var kokt på en grynblandning av alla fyra sädesslagen samt var det linfrö och tranbär i den. Potatisarna skalade jag och mosade ner i mixern och hällde på mjölk och fick på så vis ett löst mos.. Ner med mos och gröt i en kastrull och sen vatten så det blir en lös smet.. och värmde till fingervarmt..Öste det över jästen i matberedaren och lade till en deciliter mörk sirap.  Sen manitoba mjöl nån deciliter --grovt rågmjöl ca 3 deciliter ..lät köra nån minut.. sen salt..efter det så matade jag i Kungsörnens lantbrödsmjöl tills det släppte fint.. Lät jäsa upp ordentligt i en oljad bunke. Sen upp på bakbordet och knådade  lite lätt..delade i tre delar..formade limpor och ner med dem i brödformar.. På med duk och åter jäsning.. Sen in i 225 varm ugn i 15 min..sen sänks värmen till 150 grader och bröden får sakta bli klara..det tar 50 minuter ca.. Lät dem svalna i formarna.. Prova gärna.. 

Maken kom hem med ett stycke torkat renkött från marknaden.. Ikväll så gav jag mig på den och skar ut tunna lövtunna skivor.  Smaken väckte en störtflod av minnen. Jag minns hur jag och far packade hans stora gråa ryggsäck med kaffepanna, kaffe och socker i små dosor han själv snidat..lade ner det grova finska rågbrödet som doftade syrligt gott..och sist skar far av en bit av det torkade renköttet och stoppade ner.. Han klev i sina grova stövlar och jag i gummistövlar och sen travade vi ut i skogen, Vi gick längs slingrande skogstigar, över sviktande myrar där han tryggt stegade ut vägen för mig. Vi  gick längs myrkanten och doften av skvattram var nästan bedövande och såg hjortronblommor lova en god skörd senare i sommar.. Vid en kallkälla stannade vi och jag lade mig ner och drack det iskalla vattnet direkt ur handen tills fingrarna blånade. Far gjorde vant upp eld o snart gungade den sotsvarta kaffepannan över elden. Far drack kaffe och jag blandade saft med källvatten..vi åt brödet med smör och tunna tunna skivor av det torkade köttet..  Elden sprakade, korpen ropade och sommarvinden svepte mjukt över nacken..

härhemma vid åttatiden. Då kravlade jag och maken ur bingen och styrde kosan mot kaffebryggaren.. Ute är det mulet..men vad gör det när man får sitta i sin kökssoffa och kika ut på våra tvillingbjörkar som nu står helt skrudade i vårgrönt.  Överallt i engelssons rabatter växer det med väldans fart..igår rensade jag hallonlandet lite hastigt och lustigt och där är det ruljangs kan jag meddela.. Makens älskade körsbärsträd står nu i blom, vi var lite bekymrade över det eftersom det verkade ha tagit stryk under vintern.. I kryddlandet har allt redan hunnit långt och även i löklandet sticker små pigga spröt upp..

.

.

Idag ska jag greja och dona med storrabatten vid infarten..den som började som ett ökenlandskap av stora stenbumlingar men nu är fullt i perenner. Det är fullt av småskott runt moderplantorna som jag får ta rätt på så det inte blir för tätt..  Om jag nu orkar mig ut..är obeskrivligt trött och seg i hela kroppen idag. En konsekvens av marknadsbesöket igår..för mycket folk och för många intryck har genast den effekten på mig.. Jag har inget filter som kan sortera bort ovidkommande intryck utan min hjärna registrerar allt..den går liksom på högvarv hela tiden och folksamlingar samt om det är mycket grälla färger och former gör mig  fort överbelastad. Då tar det alltid några dagar att komma ner i varv och fungera normalt igen. Då brukar jag försöka ta mig till skogen och bara sitta en stund i tystnaden...underbart läkande..

.

.

Idag ringde telefonen..min älskade syster Eeva var det.. Vi har inte pratat på ett tag så i vanlig ordning fick vi ju lipa en skvätt först innan vi kom igång med att berätta allt som hänt på varsitt håll. Vi bor så orättvist långt borta från varandra så att det gör ont.  Vår familj är spridd för vinden åt alla håll och kanter och det är bitvis så jobbigt. Jag har syskon och syskonbarn och syskonbarnbarn som jag inte får dela vardagen med.. Därför är jag så innerligt tacksam över att facebook finns..genom det har jag kunnat skapa kontakt..i många fall en daglig sådan med familjemedlemmar som bor långt borta. Nu skulle även hon ge sig på detta med datorer..så härligt det hade varit och ha henne där på andra sidan skärmen och kunna prata ofta ofta.

.

.

.

har vi haft idag. Det är marknad i byn..och efter frukost och lite småplock härhemma så for vi ner dit.. Gick och strosade i det härliga vädret..det var marknadens första dag och väldigt lite folk..så det fanns ingen jobbig trängsel. I morgon går jag inte ner där frivilligt..det kommer att vara tjockt med folk..usch

.

.

 

jaa hahaha klockan sju satte jag degen..o nu är de sista strax klara.. 

.

.

ja ute är det riktigt varmt och gott denna förmiddag och som sagt vindarna är varma.. Det var så härligt mysigt ute på balkongen för en stund sen.. Sen känner jag mig så där mysvarm i hjärtat över livet just nu.. Jag har världens bäste man och de bästa ungarna i världen, för att inte nämna barnbarnen... Sommaren är på inmarsch och min värk är inne i ett hanterbart läge just nu. Jag brukar göra så rätt ofta nuförtiden att jag summerar ihop livet..jag tror man mår bra av att fokusera på de bra sakerna..så att man faktiskt hinner med att glädjas och njuta av det som är bra.. Negativa saker tar så mycket energi att man går vilse i dem tyvärr.. Då blir man lätt en bitter förgrämd människa..det tänker jag inte sänka mig till..sådan finns det alldeles för gott om...må de komma till insikt över vad de faktiskt har i livet istället för att sörja det de tror de går miste om.

.

.

 

Idag så ska jag ta det lugnt..bara finnas till och gå här hemma och plocka. Sy lite om jag känner för det..men bara om det känns roligt--laga Zeldas nalle som fått en reva i ryggen.. Tassa runt i trädgården med barnbarnen och peta ner lite frön här och där.. Laga en kycklingcurry och kanske baka lite. Finnas till i min alldeles utmärkta tillvaro precis hela dagen.

Hoppas ni får en bra dag ni oxå..med sol och värme och livsglädje..kram på er..

.

.

är här..helt klart..  Frostnätterna verkar ha gett med sig och solen gassar sen tidiga morgonen.  Kan man bli lyckligare..så som vi alla längtat efter detta.

.

.

Vi har haft ett par bråda dagar härhemma..grejat och donat och varit på loppisar och grejat lite till... Vi har ett sjå med gräsmattan som är proppfull med mossa..mossrivaren jobbar övertid. Sen har jag planterat lök och sått en massa fröer och satt potatis..allt i minimala mängder och i pallkragar.. Den tiden är förbi då jag orkade med stora land..men det är bra såhär..det blir sallad och lök och dill och persilja och spenat till husbehov och potäter till några kok och allt bara för att det är kul..inga måsten eller hysteriskt rensande inbegripet nånstans.

.

.

.

En och annan blomma har jag också hunnit peta ner i krukor och lådor..både på balkongen och vid yttertrappan.. Jag ska ta lite bilder en dag och visa hur det ser ut nu.  Idag hinner jag inte då vi ska iväg en runda åt Karlshamn till. Maken har beställt en ny väst i en affär såden ska vi hämta upp och sen köpa lite mer plantjord.. 

.

.

Ute gassar solen och balkongen ropar på mig..så jag ska nog hälla upp lite kaffe och styra kosan åt det hållet..ha en bra dag mina vänner..kram

.

.

ja en solig sådan mötte oss vid sjusnåret när vi klev upp.. Nu har viätit frukost o diskat o donat..så nu far vipåäventyr..ha en underbart fin söndag..kramar om.

.

av det mysigaste slaget har vi haft idag.. Fast den började då rent tokigt på alla sätt och vis.. Först hade vi sett fel på datum så en av loppisarna var inte idag utan först imorgon. Sen får svärsonen punktering halvägs till Älmhult. Vi upptäcker plötsligt att de inte syns i backspegeln längre, vänder bilen med hjärtat i halsgropen och hittar dem stående vid en bussficka. Som tur var så hade inget värre hänt och däcket var fort bytt så vi kom vidare. Väl i Älmhult så hade loppisen bytt lokaler så det tog ett tag innan vi hittade rätt..

.

.

ja vem hade man varit utan sina minnen..en betydligt fattigare människa. De senaste inläggen har ju varit fyllda av just minnen och det beror nog på att jag och mannen ska till Finland i år..då väller det alltid fram en kavalkad av minnen inför resan. Vi ska vara iväg över två veckor denna gången och riktigt hinna med hade vi tänkt..hinna med att se och uppleva och umgås med människor.

.

.

.

Idag däremot så ska vi på en betydligt kortare resa..mot Älmhult och några loppisar där. Kanske tar vi en tur på IKEA om vi känner för det-.--det har ju blivit så förskräckligt tort nu efter att de byggde ett nytt varuhus så lite av charmen är borta.

.

Nu såg jag maken styra stegen mot kaffebryggaren så jag får masa mig upp och duka fram frukosten..ha en bra dag ..jag kikar runt hos er i eftermiddag..kram..kram

.

.

varmt och gott, livet är härligt. Tack goa ni för era kommentarer om mitt inlägg om rötter. Visst är det konstigt hur viktiga vissa rötter kan kännas trots att man lämnat dem för så längesedan. Jag har bott i detta landet i 46 år och ändå är jag inte hundra procent hemma ännu. Inte så att jag inte trivs här, jag älskar Blekinge och tycker Sverige är ett fantastiskt fint land..bara inte mitt land.. ännu.

.

.

Jag undrar ofta på varför den finska identitetn är så stark hos mig..jag tror svaret finns i min mammas tankesätt. Hon var en observant dam och hon analyserade och funderade över allt hon såg. Så fort vi landat i Sverige så konstaterade hon att många finska barn  hade tappat mycket av sitt språk, föräldrarna talade finska barnen svarade på svenska. Hon svor på allt heligt att hennes unge inte skulle förlora sitt modersmål. Försökte jag tilltala henne på svenska så fick jag en sträng reprimand..puhu suomea..tala finska. Dock med ett viktigt undantag..hade jag svensktalande vänner hemma så fick jag INTE tala finska..då skulle jag använda svenska och då svarade hon även mig på den svenska hon kunde.. Det hade varit respektlöst ansåg hon mot mina kompisar annars. Ja mamma var en häftig dam, hon var knepig på många sätt men hon var en riktig dam. Snitsigt klädd och korrekt men med massor av humor och en förkärlek till klassisk musik och konst och med en färgkänsla av sällan skådat mått. I vårt hem fanns inga färger som skar sig, inget smaklöst eller fult..hon grejade och donade med små medel, men allt hon tillverkade och knåpade ihop var vackert.

.

.

Jag tänker ofta på hur stark min mor måste varit med tanke på allt hon genomgått. Hon förlorade sin lillasyster i en drunkningsolycka när de var små, hon var satt att passa lillasyster men hann inte hindra henne från att falla i vattnet. Jag tänker på vad en sån sak gör med en människa. Hennes far dog i en hjärtinfarkt medan mamma ännu var rätt ung..och i honom hade hon haft en själsfrände. Sedan kom kriget..bröder stupade modern dog och själv svävade hon mellan liv och död i difteri..45 kg vägde hon och kunde inte ens gå för egen maskin.

.

.

Efter kriget så var hela hembygden sönderbränd och förödd av tyskarna..inget stod kvar. Hon och pappa började sitt äktenskap i en pytteliten stuga långt inne i skogen som pappa snickrat ihop på familjens ägor..den kallades för örnnästet och var inte många kvadratmeter stor. Jag tänker på hennes rötter, hur många ggr de slets av o kördes, ofta brutalt och i all hast, ner på nya ställen.. De sista rötterna hon kämpade med att få och rota sig var här..i mamma Sveas land..där brödet smakade sött och ingen förstod vad hon sa. Där hon fick se sina barn skapa sina liv förutan henne..eftersom hon pga språkförbristningar inte fullt ut kunde delta..där barnen var hennes tolkar i en ny värld där inget var som i den lilla byn i Finland där huset nu stod tomt och rosorna blommade utom hennes synhåll.

.

vad svamlar jag nu om då. Ja jo..jag har funderat mycket på mitt mående på sistone...denna ständiga värk och det ekorrhjul som det medför. Jag har ju haft värk sen tidiga barnsben och jag tror det har alldeles fördömt mycket med min personlighet att skaffa. Jag var den  den där ungen med parabolöron..som lyssnade och oroade sig och nog aldrig unnade mig att vara barn..ja eller jag hade inte riktigt tid. Sen fortsatte jag av bara farten livet igenom..alla bekymmer tog jag tid att grubbla över och försöka lösa..både mina och andras.. Något som folk inte var sena att upptäcka och ibland var det rena lämmeltåget av folk som tyckte jag var sååå klok och hade sååå mycket tid. Vilket jag ju inte alls var o nån tid hade jag egentligen inte heller till övers..det har man inte med sex ungar..fyra egna och två styvbarn o en brorsa som behövde massor av stöd pga sin sjukdom. 

.

.

Men jag körde på i hundranittio och brände sönder både psyke och kropp..allt och alla skulle jag bekymra mig över..inget problem var för stort för att ge sig på att försöka lösa..  Och jag och mina egna.. vi var bortglömda..

Nu är det tvärtom..jag har rakt inget tålamod men nån längre..det har svängt åt andra hållet..kanske för mycket..ibland kan det kännas tomt. Men hälsoeffekterna börjar visa sig..jag mår fruktansvärt mycket bättre av att ge fullständigt fan i folk o deras bekymmer.. Egoistisk som fan har engelsson blivit..resten av min tid på denna jord tillhör nu mig o mina närmaste.

.

satt jag här och funderade på. Hur har ni det med era rötter ? Mina är lite avhuggena och kvarglömda både här och där. I finska lappmarken i en liten by som heter Raudanjoki ligger det två hus där det allt växer en del rötter tillhörande mig. .

.

.

I det ena föddes jag för  en liten aning mer än femtio år sedan. Huset var litet, ack så litet och vi var många. Det var ett litet torp bara, som byggdes upp på släktgårdesn mark efter andra världskrigets slut. Tyskarna hade härjat o burit sig åt och brännt ner det vackra stora hus som tidigare stod där. Vår släkt på fars sida hade inte bott så värst länge i denna lilla by, utan det var min farfars far Johan Petter som med sin fru Matilda Wilhelmiina och en hoper ungar, bl a min farfar Henrik, kom inflyttandes från Tornedalen. Där byggde de upp en gård där de drev ett matställe. Min farfar Henrik övertog sen gården och där föddes min far Niilo och en hel drös syskon till honom. På huset finns inga bilder kvar..men vi har en bild tagen på trappan till huset där min farfar och farmor sitter med ungarna sina.

.

 

hur underbar får en morgon vara.. Jag är så glad att jag nästan lipar en skvätt. Som jag har längtat efter att få vakna till en sådan här morgon. Nu ska jag snickra ihop en frukost och släpa med mig maken ut på balkongen. I eftermiddag ska herrarna i huset iväg på fisketur till Sölvesborgs hamn för att fiska sill. Jag däremot ska tillbringa så mycket som möjligt av dagen ute i min älskade trädgård.

.

.

Ja första maj välkommen, du kom med sol och värme.

.

.