kärleken till en nalle..

Publicerad 2013-05-26 08:25:00 i Allmänt,

ja en nallebjörn. Hur många av er har ägt en nalle när ni var små. Ja de flesta av oss. När jag var liten och bodde i det pyttelilla huset i skogsgläntan i finska Lappland så hade jag inte många leksaker. Det fanns inget utrymme för det i vår budget milt utryckt. Men en dag kom min storasyster Riitta och hennes man hem på semester från Sverige där de bodde och jobbade. Med sig hade de en nallebjörn som Ami, svågern, vunnit på ett nöjesfält. De hade ännu inga egna barn och därför fick jag nallen. Jag tittade den djupt in i de orange ögonen av glas ,slöt mina knubbiga treårsarmar om honom och älskade honom direkt, djupt och villkorslöst. Han var inte mjuk och gosig som dagens nallar eftersom stoppningen bestod av träull men pälsen var fluffig, öronen sådär fladdrigt härliga att hålla i och i min värld från den stunden fanns inget tryggare än doften av träull och hans lilla tass att hålla i. Sen var det han och jag genom livet, han hängde med överallt. Jag cyklade trehjuling genom barndomslandet med honom under armen, det var han som åkte dockvagn inte dockorna och varje natt låg han bredvid mig och vaktade över min sömn..vilken liten sover inte gott med en nalles vakande ögon över sig.  Det var i hans tass jag höll under den långa bilresan från tryggheten i Finland till det nya okända mamma Sveas land och han var så bra att ha när man inget förstod, för nalle förstod och vakade och höll mig underrättad om allt som hände. Han var den som fick höra allt som skedde i mitt liv, han förstod alltid och ställde till rätta, man behöver ingen terapi om man bara äger en nalle.
.
.
Men tidens tand arbetade emot mig och nalle..han överlevde dock i nästan trettio år men sedan föll han bokstavligt talat sönder totalt.. Då var stoppningen nästan ett minne blott, ett öga och ett öra saknades och armar och ben satt knappt fast.  Med sorg i hjärtt släppte en vuxen kvinna taget om sin bästa vän.  Men jag glömde honom aldrig..bara jag blundade så kunde jag känna den lite dammiga träullsdoften och se hans knappögon se milt och tryggt på mig.
Här sitter han och bevakar en tonårig engelssons läxläsning. Redan här fattades ena örat och stoppningen hade fallit ihop.
.
.
En dag var jag och handlade i ett stort varuhus med mina två yngsta flickor..minstingen Michelle var kanske lite över året. Hon fick plötsligt syn på något och skrek i högan sky med utsträckta armar. Det satt en ensam nalle på en hylla och plirade mot oss.. Min man menade att nog har ungen kramisar så det räcker, men..jag förstod..och lät henne lyfta ner nallen och den bor ännu i hennes rum och är det viktigaste som finns..
.
.
.
Igår var vi ju på en stor jätteloppis och där hände undret. Ja. att inga fyrverkerier tändes och inte kyrkklockorna började slå är nästan obegripligt. För där i en enorm hög av kramisar stack en bekant tass fram.. Liksom lite viftande och nästan som om den försökte kämpa sig upp ur högen så att jag ser..så att jag INTE bara går förbi. Bävande slöt jag handen om den lilla tassen och drog fram....ja ni förstår vad jag drog fram. Jag drog fram min nalle och fick åter honom i min famn. Tiden stannade medan jag borrade ner näsan i hans mage och kände doften av träullen.  Lite darrig i knäna så vände jag mig till killen som stod och sålde och frågade vad nallen kostade. Han kastar en förströdd blick på den femtioåriga tanten som krampaktigt hålller i en nalle och säger -Vill du ge mig en tia?  OM jag ville, jag kunde gett honom en miljon, ja allt jag ägde utom make och ungar. Man kan milt uttrycka det så att den killen gick miste om sitt livs affär i den stunden..han hade kunnat nämna vilken toksumma som helst, jag hade inte blinkat.  Men han fick sin tia, jag fick min nalle och inatt sov han bredvid mig..om jag sov gott..ja tryggt som ett litet barn sov jag.
.
.
.
 


Postat av: Janne

Publicerad 2013-05-26 21:06:33

Lilly och jag gapskrattar åt dig Engelsson ha ha ha ha ha hahaaaaa !!! Du skulle bara veta !!!! Både Lilly och jag samlar på mjukisdjur och Lilly har 65 st och jag har 25 det du Engelsson !!! Ha det bar !

Postat av: AprilSus

Publicerad 2013-05-26 23:54:13

Det här är vad jag kallar ett kärleksfullt inlägg på hög nivå. Tyvärr kan jag inte känna igen mig, trots att jag hade en liknade nallebjörn, men vår kärleksrelation blev aldrig så stark. Däremot fanns det en handdocka i form av en ekorre som jag hade fått av min biologiska far, som följde med mig upp i vuxen ålder, tills en katt förstörde den. Har även kvar en gammal gul/orange nalle som ligger i en minnes kartong, även om jag aldrig känt den där stora kärleken till den.

Ett jätte fint skrivet inlägg! Och vilken tur att du har ett fota kvar av din gamla nalle. Gissar att nykomlingen får en hedersplats där hemma hos dig? ;)

Kramkram!♥

Postat av: AnnaKK

Publicerad 2013-05-27 10:01:13

Åh, nu fick jag nästan lite dåligt samvete gentemot min nalle från barndomen. Jag har honom kvar, men han ligger nerstoppad i en kartong i källaren. Delvis för att jag tänkte att han skulle hålla bättre om han låg där (tidens tand har bitit rätt hårt där också), men mest för att han var lite i vägen på sin tidigare plats i bokhyllan... <:-)

Borde nog se till att han får komma fram i friska luften igen!!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej