vemdå ?..jag själv faktiskt.    Jag har sakta men enormt målmedvetet rotat fram mig själv igen. Det har tagit många år och varit jäkligt smärtsamt  

 

När jag var 19 gick jag nämligen i totalt baklås..då slocknade det mesta som var jag. Min mor dog det året...och det av egen hand. Det var hennes beslut...och fullständigt väntat och oåterkalleligt. Men det hjälpte inte att jag visste, det hjälpte inte ett förbannat dugg att vara förberedd..att ha förberett sig från väldigt unga dar på det som komma skulle.  Mamma var så skör,så psykist ostabil, efter allt livet utsatt henne för att det är ett under hon orkade så länge hon gjorde. Jag tror hon bara väntade ut mig..väntade på att jag skulle hinna fylla 18 och anses någorlunda vuxen.. Under hela min uppväxt så levde jag med ett öga på henne..noterade och höll koll på hennes mående..lyssnade efter skiftningar i tonfall..efter det farliga uppgivna klirret i hennes röst.. Jag stöttade, rasade, pratade förstånd och spolade ner tabletter om vartannat.  Så jag visste..visst visste jag ..detta skulle ske..Om jag klandrade henne..nej jag klandrade mig själv.. Jag hade slutat vakta henne jag hade slutat mitt vakaruppdrag och frigjort mig och därför var hon död.

.

 

Helt vansinnigt..ja naturligtvis men säg det till en nittonåring. Jag stängde av..jag suddade ut henne och allt bra hon ändå stått för och gett mig i bagaget. Inget som påminde om henne ville jag kännas vid..jag berövade mig henne dubbelfalt på det viset. Jag hade ingen att vända mig till inget sätt att bearbeta det hela..dessutom så hovrade självmordets fula tabu över mig.. Så jag raderade ut henne ur hjärta och själ.. Så växte jag vidare utan riktlinjer med tomt bagage, tom på så många vis. Mina barn växte upp med berättelser om sin morfar..med bilder på ukki .Deras mummi  min mor kunde jag inget  berätta om..de visste inte ens hur hon såg ut.   Så levde jag i över tjugo år...moderlös..rotlös och väldigt låst vad gällde känslor och tillit.

.

.

Men sakta sakta har jag  släppt på säkerhetsåtgärderna, låst upp det ena enorma hänglåset efter det andra..släppt ut känslor..gråtit och tillåtit mig att vara arg..sörjt, äntligen sörjt min mor..mamma.. äiti. Idag vet jag, att hur många tabletter jag än hunnit rota fram och spola ner,,hur mycket jag rasat resonerat och vaktat så hade det inte hjälpt. Idag sitter det en bild på min mor på väggen, jag talar om henne..jag har förlåtit både henne och den förvirrade  nittonåring som inte orkade vakta mer..jag vårdar hennes minne och jag älskar henne.

.

.

 

värst vad livet rusar på helt plötsligt, engelsson hinner inte med..   Idag ska jag återgå till mina diabilder och fortsätta min skattjakt.  Så spännande att resa i flydda tider och hitta tillbaka till människor och minnen. 

.

har det visst blivit här märker jag. engelsson har dock laga förfall för detta.  I fredags så traskade min exman in här, bärandes på en stor ICA-kasse full av diabilder han hittat i det hus där vi tidigare bodde allihop.  Det var bilder från början av åttiotalet och det var alldeles alldeles underbart...fullständigt fantastisk men samtidigt även sorgligt. Jag  har tittat igenom hundratalsbilder, jag har skrattat, gråtit, lett brett och fnissat om vartannat Sen har jag insett hur mycket jag hade glömt och vilken oerhörd skatt dessa bilder är. I dem ryms hela egelssons ungdomstid..alla vänner, all musik..skolan mitt första jobb..politiken som var så viktig då....så tacksam jag är för att han hittade bilderna och kom med dem.. 

.

.

Jag är lite omtumlad, jag har saknat och sökt och sörjt dessa foton i så många år. Nu blev det nästan för mycket alltihop så idag så packade jag faktiskt undan allt för några dagar.  Det kommer upp så många känslor att jag har svårt att hantera allt på en gång.  Så nu pausar jag från minnesflödet ett tag och syr gardiner istället.  Vi var ju på Ikea i veckan och det följde med gardintyger till både kök och vardagsrum. Så jag blir inte sysslolös, sen har jag ju massor o tänka på innan vår resa upp till norr..  Nu ska jag sätta på lite potäter till potatismoset som maken ska göra till vår stkta flundra som vi ska avnjuta senare..dillsås citroner och rivna morötter till det..mumsigt. Men först ska jag visa er några av alla de bilder som tumlat runt ,ed engelsson de senaste dagarna.

.

.

och man blir så märkvärdigt glad av det, visst blir man. Jag har tusen och en saker att göra och lär nog hinna med kanske fem av dem så jag tänkte rocka loss nu på en stund och försöka komma igång.   Idag är en sån dag att jag egentligen bara struntat i allt och åkt iväg nånstans på picknick, men tyvärr är det lite för många måsten som skriker efter mig.  

.

.

Men man kan ju drömma sig tillbaka till dylika utflykter. Jag vill visa er ett av mina favoritplatser här  i Blekinge. Spraglehalls naturreservat  ligger vid havet alldeles i närheten av vackra Hörvik på Listerlandet. Det är ett paradis som är väl värt ett besök..varsågoda en liten rundtur kommer här. 

Vi börjar i Hörviks hamn..

med nöd och näppe. Vi åkte dit idag med yngsta dottern som behövde lite möbler till sitt rum.  Det var lugnt och stillsamt i varuhuset..inte mycket folk eller så märktes de inte av i detta jättekomplex..IKEA Älmhult har växt till ett jättevaruhus, otäckt stort.  Men vi travade runt och hittade det vi skulle och det blev både tyger och möbler och annat smått--plus en stor krukväxt, sex nya soffdynor som kostade 29 spänn styck..fånigt billigt både de och  ett miniväxthus  för summa 19 kr hittade jag på fyndet.

.

.

Väl utanför så står vi inför det aningen stressande faktum att allt detta ska in i bilen.. Ja eller stressande för mig men inte för maken..han pusslade och pusslade och finurlade och vips var allt inne i bilen..och inte tappa han humöret en endaste gång..en sån man jag har. Väl hemma så kunde jag till min enorma glädje konstatera att dynorna passade perfekt ivår gamla soffa så nu åker de gamla nersuttna dynorna på tippen och dessa ska få nya fina överdrag.. Dottern har bankat och grejat med sitt sen vi kom hem o snart har hon nog byggt ihop sina nya möbler..medan jag och maken bara sitter och finns till..

,

,

Ni får ha en bra kväll..det som återstår av den..ses i morrn

engelsson spinner som en katt av allmänn belåtenhet.. Vet då rakt inte varför men jag vaknade på detta viset och prognosen är därmed god för resten av dagen. Värken är bara ett stilla molande , tröttheten verkar ha tagit till flykten och det enda som saknas just nu är en kopp kaffe och en stadig frukost.

.

.

.

Ute pågår en kamp mellan solen och molnen..då och då ser man solen greppa tag runt molnkanterna och kika ner men sen så puffas han ner ev en gråslöja igen..Nå, jag hejar på solen och tror nog den vinner idag..det känns så..

.

.

 

Jag sitter och funderar över vår resa genom landet..rena Nils Holgerssonfärden ju. Rakt upp genom hela långa mamma Sveas land ska vi åka, från lilla Blekinge till Lappland och därifrån via Tornedalen till Finland. Vi räknar med att färden upp till Lappland behöver två övernattningar så därmed så delar vi upp det hela i tre etapper. Det finns så mycket att se längs vägen att kameran nog behöver många minneskort till hands. Vi tänker åka inlandsvägen upp och kustvägen ner.  Inlandsvägen är ny för mig..Östersundstrakterna ser jag verkjligen fram emot..likaså Mora med omnejd. Jag har alltid kikat lite längtansfullt på de delarna av landet eftersom mina föräldrar alltid valde E-fyran och kustvägen upp när vi for på semester till Finland..den delen av landet har därför alltid varit en vit fläck för mig, outforskat land.  Men nu ska jag få se allt detta och jag gläder mig ofantligt..

.

.

Nu ser solen ut att vinna slaget där ute för nu skiner den då rakt på mig här i soffhörnet.. Maken sover ännu så jag tar nog och sätter på en panna kaffe och tar en kopp med mig ut på balkongen..

inte en tum idag..men jag satte hårt mot hårt och knogade på ändå.. Så jag har småplockat och röjt och stökat undan telefonsamtal och varit och handlat..så man kan säga att jag vann..över tröttheten alltså..

.

.

.

Jag gav mig t om med ut i blåsten med kameran och tog lite bilder på blommorna i storrabatten,,Det blåste så kronbladen fladdrade men lite fastnade ändå på bild.. 

.

.

 

sitter som en våt filt över engelsson idag..huuua jag kan knappt hålla ögonen öppna och hela kroppen är full i mjölksyra..  Vaknade redan halv sex imorse och har ännu inte fått ens styrfart.. Jag går bara och plockar och plockar lite planlöst och inte mycket blir gjort.  Men lite mer kaffe och en macka kanske så man får lite kraft..jag har minskat mitt kolhydratintag drastiskt och det tar nån dag innan energin hittar mig.. Jag äter mer protein och massor med grönsaker och rotfrukter, ägg keso och dylikt. Men nu ska jag ha en grovbrödsmacka som mellanmål i allafall.  

.

.

Denna dagen kanske får gå lite på halvfart..det är rätt skönt att ha en sån dag då och då.. I eftermiddag får jag rycka upp mig för då måste jag ner i byn och handla lite.. .

.

.

På torsdag ska vi till Ikea en runda..det bävar jag för..det är så STORT..men yngsta ungen behöver lite saker så det är bara o sätta sig i bilen och åka iväg..  Kanske jag passar på att besöka den nya fyndavdelningen också där..kan ju bli spännande o se..

.

.Nehe macka var det..och kaffe..ha en bra dag..

vadå..ja allt..städning o projekt o gräsklippning och fönsterputsning..ja alla bestyr.  Jag blir så djupt imponerad när jag besöker vissa människor. de har rena fönster och ordning och reda o inga  torra blad i krukväxterna..inget ogräs i rabatterna ja inte ens maskrosor i gräsmattan. Jag kan inte låta bli o undra om de inte har några ostädade hörn i allafall..men nehe..oftast har de  t om kliniskt rent i tvättstugan o nån smutstvätt går inte att upptäcka nånstans.. Fast sen så undrar jag ju förstås om de nånsin har tid o ha nåt roligt alls..för hela deras vakna tid bör ju gå åt att städa o feja o polera..

.

.

Näää så vill inte engelsson leva..men jag skulle vilja hinna nästan ikapp nån dag- Ja bara sådär nästan, så att man kan slappna av. för det är ju det jag aldrig kan göra när det är rörigt runt mig. Jag behöver egentligen ha det väldigt ordnat för att jag ska fungera någorlunda. Är det kaos runt mig så blir det kaos i huvudet.för många saker som ligger framme ger för många intryck och då blir jag överbelastad.  Jag har inga filter  som kan sortera bort ljud och ljus och intryck, en stor matsal med många bord som står huller och buller, skarpt ljus och en miljon människor som sorlar är rena mardrömmen för mig..jag ser hör och registrerar ALLT. Detta gör ju att den sociala biten blir lidande..ska jag fika så väljer jag helst att göra det innan lunchtid och med bara en person i taget. I ett stort sällskap så tiltar det i skallen på mig och överbelastningen blir nästan smärtsamt jobbig. Nu syns ju inte detta på mig mer än att jag blir tyst och disträ och inte alls hänger med i samtalet.. Detta tolkas tyvärr som ointresse och vissa klarar det inte utan blir sura. Det är så svårt att förklara detta för de som inte har det som jag.. Vadå inga filter, vadå inte kunna sortera ljud..vadå hör allt..det görj u vi oxå kan det låta. Nej det gör de inte..de hör inte och registrerar  vartenda litet prassel varenda steg nån tar i rummmet..skramlet av ALLA bestick och klirret av ALLA glas,. De följer inte med i sju olika samtal som förs runt om i rummet , vare sig de vill eller inte..de hoppar inte högt om nån gör en plötslig rörelse..deras sinnen är inte hyperaktiverade som mina.. Så de tycker bara jag är jobbig..fast det är jag inte..det är däremot jäkligt jobbbigt att vara en engelsson som ingen begriper sig på..

.

.

Då är det rätt skönt att bara hemma i min egen tillvaro, bland mina människor..som vet hur jag fungerar.. När tillvaron bankar för häftigt på mig så finns min man där. Hans hand finns alltid redo och famnen öppen.. Mina ungar vet även de hur jag fungerar..så när jag blir överbelastad så vet de varför jag drar mig iundan en stund.. 

.

.

Nu är det dags för mat här..så jag avslutar här..ha en bra kväll

ja en nallebjörn. Hur många av er har ägt en nalle när ni var små. Ja de flesta av oss. När jag var liten och bodde i det pyttelilla huset i skogsgläntan i finska Lappland så hade jag inte många leksaker. Det fanns inget utrymme för det i vår budget milt utryckt. Men en dag kom min storasyster Riitta och hennes man hem på semester från Sverige där de bodde och jobbade. Med sig hade de en nallebjörn som Ami, svågern, vunnit på ett nöjesfält. De hade ännu inga egna barn och därför fick jag nallen. Jag tittade den djupt in i de orange ögonen av glas ,slöt mina knubbiga treårsarmar om honom och älskade honom direkt, djupt och villkorslöst. Han var inte mjuk och gosig som dagens nallar eftersom stoppningen bestod av träull men pälsen var fluffig, öronen sådär fladdrigt härliga att hålla i och i min värld från den stunden fanns inget tryggare än doften av träull och hans lilla tass att hålla i. Sen var det han och jag genom livet, han hängde med överallt. Jag cyklade trehjuling genom barndomslandet med honom under armen, det var han som åkte dockvagn inte dockorna och varje natt låg han bredvid mig och vaktade över min sömn..vilken liten sover inte gott med en nalles vakande ögon över sig.  Det var i hans tass jag höll under den långa bilresan från tryggheten i Finland till det nya okända mamma Sveas land och han var så bra att ha när man inget förstod, för nalle förstod och vakade och höll mig underrättad om allt som hände. Han var den som fick höra allt som skedde i mitt liv, han förstod alltid och ställde till rätta, man behöver ingen terapi om man bara äger en nalle.

.

.

Men tidens tand arbetade emot mig och nalle..han överlevde dock i nästan trettio år men sedan föll han bokstavligt talat sönder totalt.. Då var stoppningen nästan ett minne blott, ett öga och ett öra saknades och armar och ben satt knappt fast.  Med sorg i hjärtt släppte en vuxen kvinna taget om sin bästa vän.  Men jag glömde honom aldrig..bara jag blundade så kunde jag känna den lite dammiga träullsdoften och se hans knappögon se milt och tryggt på mig.

denna luriga lördag blev. Vi steg upp redan kl 7 och sen var det frukost och lite plock  innan vi for mot grannbyn där idrottsföreningen hade en JÄTTE-loppis.  Redan vid åsynen av allt folk så var ju engelsson färdig att vända..jag gillar INTE stora folksamlingar och speciellt inte sådana här hysteriska tillställningar med insläpp en viss tid.  När klockan blev 10 så släpptes snöret och alla SPRANG hysteriskt ut över fältet och började dra i saker och ting..och sist, nå nästan sist lunkade engelsson.. Väl där inne så försvann maken åt sitt håll och jag styrde kosan mot krukorna..ja ytterkrukor o dylikt har de alltid på samma ställe år från år och samma goe kille står och säljer  och honom kommer jag bara överens med.. Så av honom handlade jag en hoper krukor till trädgården.. Förövrigt blev det inte så mycket fynd..men detta underbara följde med hem..

.

.

  var i hela friden kom den ifrån, jag är nog inte kommen mer än till torsdag jag. När jag är seg och har värk så blir jag väldigt dagavill och då kan helgen bara smyga sig på mig utan förvarning. Inte kul alls då jag har mina vanor och ritualer inför en helg. Huset ska vara städat och en helgmeny planerad och allla inköp gjorda och nya blommor på köksbordet.  Där nånstans när jag ställer fram vasen så blir det helg för mig.  Nu har jag ju inte alls så stränga krav på mig själv som när barnen var små..då var varje fredag en hysterisk städdag och på kvällen var jag så slut så jag oftast somnade från allt fredagsmys. Idag nöjer jag mig att röja undan allt som flyter och dammmsuga och moppa och så blommor gärna då  Allt detta har jag ärvt eter min mor och mormor i rakt nedstigande led, de var exakt likadana. Mina tre döttrar har tack gode gud en mycket sundare inställning till städning.

.

.

.

Jaha vad ska jag då göra av denna dagen som så fräckt smög sig på mig...inte är det moppat o inte ens dammmsugat..inte har jag då röjt nåt nämnvärt och inte står det blommor på bordet. Men lördag är det likafullt och blir det finväder så ska vi nog ta och grilla en köttbit och nån majskolv och  lite halloumi tror jag. Sen råkar jag veta att det är en hoper loppisar idag , lite varstans i Blekinge. så engelsson blir nog inte sysslolös inte. Skulle jag få tråkigt så kan jag ju alltid dammsuga och moppa och röja och inhandla blommor.

 

 

 

Då önskar jag er en trevlig lördag, ställ gärna blommor på bordet..så vet ni att det är helg..insidestips från engelsson..kram 

det är engelsson idag.. Huuuua ja..och jag som har en miljon saker att bestyra idag. Jag kommr bara inte igång, det känns som mjölksyra i alla leder och muskler, lite gummikänsla..lyfter man armen så boooiiinnnggggg dinglar den bara. Har sovit som en kratta inatt, så det är väl därför. Sen sitter storrabatten kvar i kroppen som en trötthet..det tar alltid ett par, tre dagar minst innan man är tebax i något sånärnormala gängor igen efter en sån grej.

.

.

När jag inget annat vettigt orkar så har jag suttit och kollat lite vad som finns längs med de vägar maken och jag ska åka nu i sommar.. Vi ska ju åka till norra Sverige och även över till Finland. 

.

.

Vi tänkte ta inlandsvägen upp och kustvägen hem.. Inlandsvägen har jag aldrig åkt så det ska bli spännande att se t ex Östersund..med Storsjön. Ja jag längtar och fasar..det myckna bilåkandet kan bli ett elände men vi ska ta redsan upp i tre etapper...likadant på hemvägen. En lång resa för oss som sällan åker mer än 8 mil enkel resa..men spännande och tar vi det lugnt så ska det säkert gå bra. 

.

.

Nu ska jag göra ett allvarligt försök att puffa igång kroppen och få lite gjort..ha en bra dag..kram på er

över och natten knackar på.   Jag är trött men nöjd med dagen..vi fick storrabatten klar idag. De sista växterna hittade sina platser och allt liksom föll på plats..

 

hjortronsylt..

Ja idag när jag fyllde den nykokta marmeladen i små burkar så slog det mig att aprikoser och hjortron har samma gyllengula färg...  Jag tyckte det var lite symboliskt för mina två älsklingsländer.. Finland och Jugoslavien..jajajajajaaaa jag vet det är INTE politiskt korrekt att prata om Jugoslavien som ett land längre.. Men min kärlek till det landet väcktes innan inbördeskriget, i samexistensens dagar. Då de flesta levde som bröder och befäste det med sljivovica. Jag besökte landet första gången i mitten på 80-talet och kärleken var omedelbar. Vi vistades i staden Vrsac, i provinsen Vojvodina, i Banat delen. Där är mina barns far född och bodde sina första femton år.  Vrsac är en fantastiskt vacker stad, den lutar sig tryggt mot Karpaterna i norr och framför fötterna har den den öppna slätten med staden Beograd i fjärran. Ovanför staden på en höjd vaktar borgen Kula,  den har stått där sen den den Osmanska tiden och bestått tidens tand. När man står uppe vid Kula och tittar över staden så känner man historien svepa in en i en nästan overklig stämning.

.

.

Jag älskar staden, jag älskar folket och en gång till vill jag åka dit och gå på stadens gator igen.. Besöka torget där de små gummorna i svarta hucklen säljer krukor med starkt doftande oleander. Välja bland enorma berg  av  gyllene persikor, mörkröda granatäpplen eller sotsvarta druvor. Se staden vakna till liv framåt kvällen när det blivit svalare, sitta på ett kafe med en kopp superstarkt kaffe eller drömskt stå och peka ut vilka glassorter man vill ha på en liten glassbar. Att grilla en sammetsafton när akacian blommar i dunkelt ljus och lövkojorna doftar och köttet halstras sakta över kolelden. Att tillbringa en dag vid Donaus strand medan en fisksoppa sakta puttrar i en järngryta över öppen eld. Att vandra genom en fruktodling och häpna över att den aldrig tar slut eller stanna vid vägkanten och vilt ruska ner aprikoser eller försiktigt plocka ner mullbär.. Äta en traditionell söndagsmiddag som börjar med kycklingsoppa, följs av stekt kött och potatis och sallad och avslutas med nån helt fantastisk efterrätt..

.

.

Vad jag kan längta dit ibland...

.

.

mulet och grått, men jag undrar om inte solen lyckas busa sig igenom molntäcket ändå. Det känns som om den leker lite tittut ibland. Vi ska peta ner våra nyförvärvade plantor i storrabatten idag. Frukost har vi fått och kaffe på det, så nu är vi nog redo snart.

.

.

.

Jag har suttit och funderat på om jag behöver en tvättmaskin i badrummet, en liten en då, toppmatad 40 cm bred bara. Jag har svårt som attan att bära tunga tvättkorgar i trappan och det är rätt kallt nere i källaren, speciellt på vintern då. Efter en stund där nere så ökar  värken i lederna så jag undviker detta med tvättandet. Maken tvättar ju gärna faktiskt, men han tvättar lite efter eget huvud och inte alltid i den ordning och på det vis jag skulle gjort. Ja så saker och ting liksom försvinner ibland på nån vecka, det kommer ju åter igen när han anser det vara deras tur att tvättas, men jag går ju här o letar och saknar mina kläder och dukar och gardiner. Det finns plats i badrummet och så väldigt dyra är de ju faktiskt inte de däringa toppmatade sakerna.. Så jag försöker motivera för mig själv att det behövs en maskin, ännu är jag inte övertygad.

.

.

.

har vi kört ikapp med idag, maken och jag.  Vi började dagen med ett fantastiskt trevligt besök på en plantskola. Det var tidig morgon och uppehåll just då så vi kunde ströva runt i lugn och ro bland allsköns plantor. Vi valde ut ett högt gräs som ska få växa längst bak i nya rabatten, en ormbunke, flera stenpartiväxter en stockros, libbsticka och tio nya jordgubbsplantor samt en del plantor jag inte minns namnet på nu.  

.

.

Därifrån åkte vi vidare, till Karlshamn och strövade runt i stan, åt lunch och handlade chokladmynta på torget, besökte ett par mindre loppisar dock inga större fynd, medan vi väntade in att 34:an skulle slå upp portarna kl 14 00. Där fanns några fynd, bla två koppar Kalypso från Gustavsberg, ett kanonfint groddningsset i fyra våningar, några fugor och tre oljelampr från finska Arabia samt tre fantastiskt fina ljuslyktor som vi funderar på om de är Rejmyre.

.

.

.

Väl hemma så åt vi..och nu..får det gärna vara kväll och sängdags..jag är helt slut..

.

.

 

då har vi ledvärk och ilskna ylande muskler på plats då ja.. Det är så himla trist att aldrig få göra nåt liksom gratis, av bara farten..det ska då alltid behöva bli efterverkningar.. Så nu har jag ett par dagars jobbigheter att beta av då, men idag ska jag baske mig till plantskolan i allefall. Hör ni det muskler o ledfästen, en runda bland blommor och blader får ni bjuda engelsson på.

.

.

Ja uscha så humöret sjönk, ute är det dessutom gråväder och faktiskt lite kyligt.  Sitter och funderar på om jag ska dricka lite te till frukost istället för kaffe idag, det känns som en temorgon. Annars är ju engelsson en riktig kaffetunna, jag kan sörpla kaffe  både morgon och kväll. Ja kaffe, maken hävdar ju att det knappast är kaffe jag dricker utan färgad mjölk..proportionerna är nog smått fåniga i hans ögon som dricker sitt becksvart. Jag värmer en kopp mjölk i micron och spetsar med kaffe. Till mitt försvar vill jag säga att kaffe är en tämligen ny företeelse i mitt liv, jag var över fyrtio innan jag började dricka det, så jag övar fortfarande bara.

.

.

.

Om man skulle försöka putta igång dagen lite försiktigt så den börjar halta på, det lär inte gå i många knop och väldigt ostadigt och osäkert lär den rulla på..men något ska jag väl kanske kunna åstadkomma. 

.

.

Er önskar jag den bästa av dagar, ha det fint och må så gott..kraam

som en lättnad.. Nu kan jag sjunka ner i soffhörnet utan att det gör nåt.. Stora rabatten är nästan klar, nu väntar bara lite inköp av växter som ska planteras ner i den. Lillsyrran kom cyklandes idag och hjälpte till och utan hennes hjälp hade jag inte kommit nån vart. Vi släpade stenar meddelst kvinnokraft och säckakärra och sen kom även maken och hjälpte till. Vi byggde upp som ett landskap av stenarna, ställde en del på högkant medan andra fick ligga platt. Makens och min vana att bygga akvariemiljöer kom väl till pass nu och roligt hade vi.

.

.

engelsson hinner inte med..den bara travar fram under fötterna på mig och jag är dåligt synkad idag.  Upp har jag stigit och frukost har vi ätit... Bildbevis nedan..