Nu när jag vaknade till ännnu en blåsig dag o öppnade datorn så möttes jag av era hälsningar..det värmer i hjärtat ska ni veta. Jag sitter o funderar på det här med mänskliga möten..för visst är det så även i bloggvärlden..man möter människor som påverkar en olika mycket o på olika sätt.. Då tänker jag bakåt genom livet på alla de människor jag kännt o på hur de påverkat mig. Vissa har bara passerat förbi snabbt o utan att lämna mycket efter sig, andra sitter i som varma minnen eller hårda taggar. Men det som utmärker de flesta e att de lämnats kvar utefter livets stig. Jag har vandrat vidare men de står kvar utefter min livsvandring eller? Nej naturligtvis har de vandrat vidare på egna stigar. Bara i mitt minne står de kvar där jag lämnade dem. Därför blir ofta möten med gamla vänner så konstigt obekväma..för man känner inte igen varandra mer.
Tänk vad de e många, livsvandringarna som korsar varandra. De bildar ett möte människor emellan, ändrar ett liv, påverkar på oväntade, oanade sätt för att sedan skiljas o söka sig vidare åt varsitt håll. Människor träffar varandra, vandrar ibland på samma stig, skuldra mot skuldra hand i hand ett stycke, ibland livet ut. Ibland bär vi den andra människan ett stycke men ibland så plågar vi den vi vandrar ihop med. Sticker med elakheter o hårda ord, petar med onda tankar mentalt den andra hårt i sidan . Ja livet e ingen lätt plats..jag tänker på vissa av er vars bloggar jag följer..speciellt en förtvivlad pappa som kämpar om sina barn.. Jag tycker han har en fantastisk förmåga att just ta vara på sina vänner o vet att greppa tag i positiva saker i nuet..så har det säkert inte varit under hela resan..men den förmågan har troligen hållit honom upprätt när det blåst som värst..
Nu blev engelsson hemskt filosofisk en stund..men det får ni stå ut med..ha en bra dag alla vänner nya som gamla..
