Min pappa var aldrig arg på mig..inte en endaste gång höjde han rösten i vrede..det behövde han inte ..min  kärlek o respekt för honom var så total o förbehållslös att jag aldrig kom på tanken att göra honom emot..ett stillsamt förebrående nå nå var allt som behövdes..

Han var en arbetande människa, en som hela sitt liv hade något för händer..han snidade o snickrade, målade o lackade o knepade o knåpade med än det ena än det andra..  O hela tiden han arbetade så visade han..lade sina kunniga händer runt mina o visade mig tillrätta med det jag försökte mig på..

O han såg mig..såg när jag var ledsen o behövde tröst o tog mig i sin famn..såg när jag var sprickfärdig av något oerhört spännande o satte sig då lugnt ner o lyssnade..såg när jag var arg o sökte ihop med mig en väg ut ur ilskan som hotade att övermanna mig..  Ja han såg mig alltid..o inte bara mig han såg alla barn..han var den typen av vuxen människa att han aldrig gick förbi ett barn utan att bekräfta det..med en smekning över huvudet eller några vänliga ord synliggjorde han varendaste unge i sin omgivning..

O han var en skogsmänniska av sällan skådat slag..lugnt o stillsamt rörde han sig i markerna..utan att störa eller förstöra smälte han samman med naturen..  O han lärde mig..lärde mig att älska o respektera o värdesätta skog o mark..lärde mig att skilja på ätlig o oätlig svamp..var de bästa bären växte o var fisken nappade säkrast...han pekade o visade o förklarade..o jag lärde mig..jag lärde mig att älska naturen lika mycket som han

Ja älskade älskade isäpappa..vad jag saknar dig..o vad lycklig jag e som fick dig till far

Här en treårig engelsson i en älskad famn o på lilla bilden min far som en ung man som just blivit inkallad