ja jag känner mig som dragen åt två håll..hårt.. Hemma i Blekinge finns mina nära o kära som jag längtar vansinnigt efter..här finns Lappland som får ett hårdare o hårdare grepp om arme engelsson för varje dag som går.. Naturen här har ett sätt attt kalla människan till sig som jag hade glömt..Lapplands trollkraft säger vi i Finland o det stämmer..
Det e så överjordiskt vackert mitt i sin karghet så slösande vackert i sin fattigdom..
Det e här engelsson hör hemma..för varje dag växer sig rötterna starkare ner i den lappländska jordmånen för varje timme e jag mer hemma..för varje minut ökar vissheten att jag ett ett barn av Lappland.. När jag stegar runt här i skogar o vid myrar hittar mina fötter fäste, allt blir så enkelt o självklart..
Så nu brinner det i knutarna o få mig härifrån så jag inte rymmer till skogs lagom tills att planet ska lyfta.
Bilderna får tala för sig själv
