engelsson har varit på en Junk Heap..
jahapp en riktig gammal hederlig sådan..en sista viloplats för en hoper med gamla charmiga bilar som stillsamt vittrar sönder... Utanför Ryd i mörkaste Småland på Kyrkö Mosse ligger denna plats..Åkes skrot..
På Åkes skrot har engelsson varit som liten tillsammans med far o bröder då det fattades nån livsviktighet till deras älskade bilar som de ständigt skruvade på.. Här drev Åke Danielsson sin verksamhet i en herrans massa år innan han pga åldern drog sig tillbaka..sedan har det stormat ordentligt över denna plats.. Miljömänniskorna oroar sig över den miljöpåverkan skrotbilarna kan ha på omgivningen som för övrigt e en torvtäckt från början..medan andra vill se platsen som ett minnesmärke över Åke o ett stycke kulturhistoria...nu e i allafall platsen kultförklarad o därmed skyddad de närmaste 49 åren
engelsson håller tankar o tassar borta från den debatten o nöjde sig med att vandra runt o minnas Åke o förundras över platsen i sig..för mina vänner..miljöpåverkan eller inte..detta e en sällsam plats..
O hit kom engelsson o käre sambon mest av en tillfällighet en regntung söndagseftermiddag i början på april..vi stannade bilen o gick den lilla biten in i skogen o hamnade i en kusligt förtrollande värld..en värld som på ett sätt stod stilla men där förgängelsen regerade på ett besynnerligt obevekligt vis..
De stod där bilarna, där Åke hade placerat dem genom åren..bilar från många olika årtionden stod huller om buller o om vartannat ..o vi lyfte våra kameror o nånstans försvann både tid o rum..vi gick stillsamt bland bilarna i regndiset o vi glömmer nog aldrig Åkes skrot
Åke..precis som engelsson minns honom
