

Eftersom jag själv är uppväxt med 3 generationer på gården förstår jag mycket väl att det kan funka,och mycket bra dessutom!
Minns när jag kom hemfrån skolan, alltid var någon hemma, oftast mormor. Morfar var ute och jobbade på gården och mina föräldrar var på sina arbeten.
Minns inte att det var några konflikter mellan de vuxna.
Jag och ungarna pratar ibland om vad praktiskt det skulle vara om vi kunde ha det så också.
Och speciellt ett av barnbarnen frågar ofta om inte jag kan bo i deras källare... ;-)
Nu bor vi ju så pass nära ändå så man hjälpa till när barnen måste vara hemma från dagis tex.
Hur som helst, jag tycker det ÄR livskvalitet!!
En förmån att få vara närvarande i varandras vardag!
Så, du Engelsson, vi fortsätter allt att njuta av våra liv vi!
(men kunde ju få skippa skitvärken iallafall)
Kramar!
Jag tycker att det låter helt underbart! Om flera hade möjlighet att leva på det sättet (som var helt naturligt förr) så skulle kanske många må mycket bättre?
Idag är småbarnsföräldrarna många gånger helt slutkörda och stressade av alla "måsten". Och gamla människor är rädd för att bli ensamma och vara till belastning. Ett gemensamt boende skulle nog kunna råda bot på det problemet?
Det krävs ju att det finna gott om kärlek och att man känner respekt för varandras integritet. Har man byggt upp det med sina barn redan när de var små, så borde det ju kunna fortsätta lika bra även när de blir vuxna.
I dagens samhälle är det för mycket jag, jag , jag och alldeles förlite VI-mentalite. Ensam är nog inte så stark, trots allt? Håller med dig & mormormu, det är livskvalitet!
Jätte kramis! <3
Jag har också bott så hela min uppväxt MEN skulle inte vilja göra det igen själv nu som vuxen. MEN bo nära på cykelavstånd är perfekt!! Ja, här har med knaprats värktabletter det sista, tungt med inskolningar och mycket bära. Hade gärna tagit lite ledigt nu, men först måste alla nya komma in i versamheten.
Det låter helt fantastiskt.