- INLÄGG
- Vissa nätter..
- Måndag efter en fin helg.
- Lyckas inte
- Myssöndag
- Valvaka och skogsmulleliv.
- God lördag på er.
- Godmorgon,
- September förnekar sig inte..
- Må bra- tur i skogen.
- Så sladdade vi in i September
- Söndagsron....
- Lördag och loppis och skogstur står på schemat.
- Fredag skriver vi väl idag ??
- Hösten är här.
- Hej på er...
- Lite livstecken kanske--
- Tröttare än trött..
- Fredagskvällen kom som en välsignelse..
- God morgon
- Kvällen ligger
- arkiv
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- December 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- December 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
Postat av: Ann Catrine
Eftersom jag själv är uppväxt med 3 generationer på gården förstår jag mycket väl att det kan funka,och mycket bra dessutom!
Minns när jag kom hemfrån skolan, alltid var någon hemma, oftast mormor. Morfar var ute och jobbade på gården och mina föräldrar var på sina arbeten.
Minns inte att det var några konflikter mellan de vuxna.
Jag och ungarna pratar ibland om vad praktiskt det skulle vara om vi kunde ha det så också.
Och speciellt ett av barnbarnen frågar ofta om inte jag kan bo i deras källare... ;-)
Nu bor vi ju så pass nära ändå så man hjälpa till när barnen måste vara hemma från dagis tex.
Hur som helst, jag tycker det ÄR livskvalitet!!
En förmån att få vara närvarande i varandras vardag!
Så, du Engelsson, vi fortsätter allt att njuta av våra liv vi!
(men kunde ju få skippa skitvärken iallafall)
Kramar!
Postat av: AprilSus
Jag tycker att det låter helt underbart! Om flera hade möjlighet att leva på det sättet (som var helt naturligt förr) så skulle kanske många må mycket bättre?
Idag är småbarnsföräldrarna många gånger helt slutkörda och stressade av alla "måsten". Och gamla människor är rädd för att bli ensamma och vara till belastning. Ett gemensamt boende skulle nog kunna råda bot på det problemet?
Det krävs ju att det finna gott om kärlek och att man känner respekt för varandras integritet. Har man byggt upp det med sina barn redan när de var små, så borde det ju kunna fortsätta lika bra även när de blir vuxna.
I dagens samhälle är det för mycket jag, jag , jag och alldeles förlite VI-mentalite. Ensam är nog inte så stark, trots allt? Håller med dig & mormormu, det är livskvalitet!
Jätte kramis! <3
Postat av: Ingrid
Jag har också bott så hela min uppväxt MEN skulle inte vilja göra det igen själv nu som vuxen. MEN bo nära på cykelavstånd är perfekt!! Ja, här har med knaprats värktabletter det sista, tungt med inskolningar och mycket bära. Hade gärna tagit lite ledigt nu, men först måste alla nya komma in i versamheten.
Postat av: Cicki
Det låter helt fantastiskt.