Vi har mycket att planera vi två..  Vi har skickat in hindersprövning o fått den beviljad..skickat in om namnbyte så snart så byter engelsson efternamn..  Efter sju år som sambos så ska vi gifta oss under denna hösten.. O det känns så underbart.. Jag har hittat MIN man..min livskamrat..den jag vill åldras med.. Jag kan helt enkelt inte tänka mig ett liv utan min Peter.. Känslan av att ha någon vid sin sida som ser o förstår o aktivt arbetar för att man ska må bra e obeskrivlig..jag e så hjärtinnerligt glad att jag fann denna man.. Vi har ett band oss emellan som nog e få par förunnat..en förståelese som ofta gör mig andlös..  De olikheter o egenheter vi båda samlat på oss innan vi träffades har vi nog lyckats anpassa oss till..även om det tagit tid o arbete..

.

Vi har ju ändå levt en herrans massa år på varsitt håll o i helt olika miljöer,  Jag har varit hemmamamma med en hel skock ungar o en funktionshindrad bror att se till  Han har varit ungkarl större delen av sitt liv..arbetat i gruvor o dykt o hoppat fallskärm på fritiden..rest en massa mer än jag.. Ja våra livs stigar har verkligen slingrat åt olika håll..helt otroligt att vi en dag möttes..