ute doftar världen rent o friskt efter regn o åska.. Allt e renspolat o redo för morgondagen..den nya veckan som börjar om bara någon timme..   engelsson sitter o känner av tillvaron o summerar veckan som varit..  En bra vecka har jag haft..en social vecka..nästintill mer social än vad som e tillrådligt i mitt tillstånd..  Nu e det ju så...att engelsson älskar människor..ja nåt enormt social e jag ju innerst inne..o engelssons dörr har alltid stått på vidaste gavel för bekantskapskretsen..   Men sen e det ju så..att nånstans under smärtresans gång har även jag fått lära mig att prioritera.. o att framför allt prioritera bort sånt jag inte orkar med..  O då har det sociala livet krympt nåt enormt..ja nästintill obefintligt har det varit på sistone..  Men nu har längtan efter människor..efter prat o skratt o förtroliga samtal..efter fikastunder grillaftnar långa telefonsamtal kommit över mig..  O nånstans har engelsson sakta hittat tillbaka till några av sina vänner o det känns såhär långt fördömt bra..  Men men men..en liten orosande sitter vid mitt vänstra  öra o viskar upprört varningar..