- INLÄGG
- Vissa nätter..
- Måndag efter en fin helg.
- Lyckas inte
- Myssöndag
- Valvaka och skogsmulleliv.
- God lördag på er.
- Godmorgon,
- September förnekar sig inte..
- Må bra- tur i skogen.
- Så sladdade vi in i September
- Söndagsron....
- Lördag och loppis och skogstur står på schemat.
- Fredag skriver vi väl idag ??
- Hösten är här.
- Hej på er...
- Lite livstecken kanske--
- Tröttare än trött..
- Fredagskvällen kom som en välsignelse..
- God morgon
- Kvällen ligger
- arkiv
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- December 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- December 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
Postat av: eva
Du gör det som känns bäst för dig gumman kram
Postat av: Tussan
Kramen Syrran min får du av mig... Inget kul med snokade personer.. Kramen igen...
Postat av: strömma
Det är hemskt egentligen att man inte ska våga skriva om det man själv vill och behöver skriva av sig, utan att nyfikna illasinnade ska snoka och vända allt fel.
Jag kan känna likadant och vet att flera läser och letar efter att jag ska lämna ut mig och barnen mer än jag gör. Så jag är feg av mig i min blogg.
Jag gillar din blogg och önskar av hela mitt hjärta att du får vara ifred med ditt egna liv och att andra sopar rent och sköter sitt utan att lägga näsan i blöt.
kram
strömma
Postat av: ingrid
Men snälla, du känner mig inte men här sitter jag långt nere i Frankrike och läser din blogg varenda morgon, den får mig att tänka på den tiden då jag var lite och sprang ikring i skogen i norra Skåne, inte så långt från dina tassemarker... Och nu vill du sätta lås och bom om din blogg... Kommer att sakna dig, skickar adressen till min (fast den är på franska)...kanske kan du läsa något i alla fall.
Kram från Ingrid i Frankrike
Postat av: bloggberta
Tusen tack för din fina kommentar på min blogg om jag lade ner för 1½ år sedan. Du får mig verkligen att tänka om, kanske ska jag börja blogga igen. I helgen skall jag "lära känna dig" genom att läsa din blogg.
Postat av: Svenne
Ajj då! Precis när jag hittat din blogg. Det är tråkigt att du måste lösenordskydda din blogg.
Hoppas allt löser sig till det bästa!
Energitjuvar finns det tyvärr gott om!
Postat av: Cicki
Jag har nog haft tur som klarat mig ifrån sådana där elakingar. Men det innebär ju inte att man delar allt på bloggen ändå. Tur det finns mail. Jag har dig inte på Facebook så jag hoppas vi kan lösa det via mailen istället. För jag hoppas och tror jag får ett eget lösenord förbi det låsta.....:-)
Postat av: AprilSus
Ibland undrar man ju vad det är som gör att en del människor inte kan låta bli att skvallra och komma med osanningar? Vad får de ut utav det? Ingenting gott i alla fall...
Du bloggar ju i första hand för din egen skull och då ska du ju göra det som känns bäst och tryggast för dig och din familj. Det är ju tråkigt att man ska behöva låsa sin blogg eller delar utav den, bara för att få slippa några få otäckingar. Framför allt för att du då även riskerar att missa nya läsare och de stackarna missar dig och din goa blogg. Det har hänt att jag vid några tillfällen hittat nya bloggar som intresserat mig, men som har haft låsta inlägg och då återvänder jag inte dit.
Jag låste min gamla blogg när Julia blev utfryst i högstadiet och hennes kompisar kom över min blogg. En del trogna läsare blev kvar vid låsningen, men många hade problem att logga in mm, så till sist valde jag att göra en helt ny öppen blogg.
En anledning till att jag bloggar är ju alla nya trevliga bekantskaper man får. Som en helt underbart gullig bloggerska som kallas engelsson. ;) Min allra första bloggvän hittade jag när jag precis fått besked om min hjärntumör och hon gick igenom exakt samma sak. Hon och hennes vän blev mitt bästa stöd under den tiden och morgonen efter min operation dök de upp vid min sjuksäng. Nu mera undviker jag att skriva ut namnet på min bostadsort på min blogg för att minska risken att någon i min håla ska råka ramla över min blogg vid en sökning. Att främmande människor läser, stör mig inte även om de aldrig ger sig till känna med en kommentar, men tanken på att människor jag inte känner, men som vet vem jag är, skulle läsa min blogg utan att ge sig till känna känns väldigt olustigt. Upptäckte jag något sådant (igen) så skulle jag förmodligen göra ett liknande val som du över väger att gör nu, så jag förstår ditt val. Vi som får till gång till alla dina inlägg, blir ju vinnare och jag hoppas och tror att jag är en utav dem? :)
Det kommer nog att bli bra, vännen! Vilken tur att du har en dotter som kan hjälpa dig att få till det så att det känns tryggt och bra för dig att fortsätta blogga. Vad skulle vi göra utan våra teknik duktiga ungdomar?
Massor av mitt-i-natten-kramisar! <3