.

Jag har suttit och lyssnat på musik här på morgonen..finsk musik.. En av mina favoritartister Kari Tapio gick bort här för ett tag sedan..så det är med vemod man hör hans röst  När jag lyssnar på finsk musik så blir jag alltid väldigt finskt sentimental...vi är ett väldigt sentimentalt folk vi finnar..  Min far var en man fylld med mycket vemod..han hade ofta en väldigt fjärran blick o kunde sitta tyst och fundera långa stunder.  När man då frågade vad han tänkte på så log han o rufsade till en i håret med sin varma hand.  Livet sa han alltid..bara på livet..livet tar och livet ger.. Min far var krigsveteran..en av de som faktiskt kom hem igen..på gott och ont. Vad han tvingades genomlida under kriget formade honom för livet..ibland tänker jag på hurdan han varit som människa om han aldrig behövt ge sig iväg ut i strid..  Jag tror att han kanske inte hade varit så insiktsfull och empatisk..kanske..ja jag vet inte..

.

Det var hemska saker han fick uppleva..och till skillnad mot många andra så berättade han för mig om det..  En sak som jag förstått först som vuxen är att han faktiskt bara berättade för mig..mina syskon som är mycket äldre än jag fick aldrig höra dessa berättelser..  Jag har funderat på varför..jag tror att det var för nära inpå, för färskt när de andra var små..han förmådde inte berätta då..  När jag föddes var han en bra bit över fyrtio..allt hade landat då..och tålde att föras fram i ljuset.  Det får mig att inse att jag och mina syskon inte hade samma far..jag kan ibland undra hur det hade varit att växa upp i den stora syskonskaran med relativt unga föräldrar..istället för som jag växa upp ensam med föräldrar som båda var till åren redan då jag föddes.

.

Nå jag hade det ändå bra..jag hade den bästa av fäder..och jag är tacksam för hans berättelser.. Jag har en bild av min far som nog ingen annan har..det är min bild..formad under många många skogspromenader..under vintereftermiddagar vid köksbordet då han hade jobbat förmiddag och väntade hemma med maten färdig åt mig när jag kom från skolan..under söndagsutflykterna då vi åkte genom Blekinges bokskogar i hans stora Opel Kapitän.. Alla timmar i snickarboa där han tålmodigt lärde mig att snida eller göra näverarbeten.. Alla timmar i trädgårdslandet då vi lukade och pratade ..fisketurerna då jag fick lära mig att då man fiskar pratar man inte..det var inte lätt alla gånger.

.

Ja isä-pappa..den bästa av dem alla..vila i frid..jag älskar dig

.

Min far som ung soldat på stora bilden..min morfar Victor Ruuska på den andra