- INLÄGG
- Vissa nätter..
- Måndag efter en fin helg.
- Lyckas inte
- Myssöndag
- Valvaka och skogsmulleliv.
- God lördag på er.
- Godmorgon,
- September förnekar sig inte..
- Må bra- tur i skogen.
- Så sladdade vi in i September
- Söndagsron....
- Lördag och loppis och skogstur står på schemat.
- Fredag skriver vi väl idag ??
- Hösten är här.
- Hej på er...
- Lite livstecken kanske--
- Tröttare än trött..
- Fredagskvällen kom som en välsignelse..
- God morgon
- Kvällen ligger
- arkiv
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- December 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- December 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
Postat av: AprilSus
Alla händelser under våra liv påverkar oss på ett eller annat sätt och formar oss till dem vi är idag. Men med lite insikt och förståelse och att kunna se saker ur ett annat perspektiv så går det fortfarande att formas om.
Precis som du har mitt liv alltid bestått av att finnas där för andra och mina egna behov har blivit undan trängda. Jag vet att det bottnar från uppväxten och beslut som min mamma tog av egoistiska själ, utan att tänka på mitt bästa. En lång historia! Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer upp till Västerbotten i sommar och får träffa min gamla fostermamma. Hon och jag har burit på en sorg och en saknad i alla dessa år sedan jag brutalt slets ur hennes armar ännu inte 2 år fyllda. Vi behöver nog få prata och gråta ut tillsammans innan det är försent. Hon är över 70 år och ingen lever för alltid... <3
Du är allt annat än långrandig, tvärt om! Vi har alla något vi släpar runt i våra ryggsäckar och det är skönt att känna att man inte är ensam om att grunna över sånt som varit för längesedan och hur det faktiskt kan påverka en livet igenom.
Massor av kramisar! <3
Postat av: Ingrid
Vet inte riktigt om du har syskon heller?! Visst påverkar det en att mista sin mamma så tidigt det gjorde ju jag med. Hade däremot förmånen ha min pappa nära ända tills nu -men inga syskon. MEN det där med någon att fråga till råds, barnvakteri o.s.v fanns inte. Tror det är lite därför jag månar så om MINA barn och familjerna, hade ju aldrig det stödet själv (mannens mamma dog innan jag kom in i bilden) Typiskt kvinnligt också att tänka mer på andra. Du gör rätt i att söka upp dina minnen, som sagt plötsligt kan allt vara för sent!
Har faktiskt hunnit bada en gång till, varit i Kosta med jobbet. Bott på Kosta Art hotell DU som gillar glas ÅK dit om du inte varit där! Så mycket vackert (om än dyrt)
Postat av: Svenne
Det är tyvärr sådant man gör. Jag har kommit på mig själv tänka tillbaka på min barndom och sorgligt konstatera att hjärnan börjat lägga till saker bara för att förstärka/förtränga vissa känslor. Jag räknar mig själv ha fotografiskt minne, och kan ibland måla upp en bild över speciella saker och händelser
Tänk er en soluppgång över en sjö, man hör en hackspett som knackar i en tall och Storlomenen som håller låda i den ännu dunkla skogen. och en liten pojk på en 3-4 år som kryper upp i pappas famn och borrar mig in i hans famn. Känner en doft av färsk piptobak, hör skratt och fest. Känner mig trygg och sömnig
Men när man rannsakar sig själv, och läser min bok som ännu inte är färdig, och jämför hur mycket av sina minnen har hjärnan ändrat om, justerat för att den skall passa sin bild av hur saker och ting skall vara. Till att börja med, historien ovan är nästan sann. Men den är förvrängd, Min far rökte inte, det var inte skratt jag egentligen hörde utan gråt och bråk, och det var inte pappas famn jag kröp upp i för att finna trygghet utan min fasters man.
Samtidigt blir man dyster när man besöker sina gamla bardoms platser och ser hur mycket som är ändrat skövlat och förstört. Min bergsknalle med lingonris och blåbärsris... Tallskogen runt om bortsprängd, jämnats med marken för att göra plats med ett svordom lägenhetskomplex.. Arggh.. Blir bara så sur..