Nu har jag varit lite tyst och osynlig några dagar. Jag har varken kunnat blogga eller koncentrera mig på era låtanden o göranden. Det har varit så mycket intryck och känslor som greppat mig på sistone. Men nu är jag på banan igen..så hej på er.  Tack för era kommentarer det är alltid lika mysigt att logga in och hitta dem.  Nu har jag sakta men säkert arbetat mig igenom ungefär hälften av mina svartvita negativ, diabilderna och färgnegativen har jag lämnat åt sidan så länge.. Bara några få av den sorten som jag kikat på.  Herrejisses vad mycket man upplevt och vad många människor och platser och händelser man glömt. Det är omtumlande att se allt detta passera revy nu i denna takt..det är faktiskt bitvis för mycket..så att jag tvingas pausa.  För att ni ska förstå omfattningen av detta så släppte jag under en femårsperiod aldrig taget om min kamera.. Jag fotograferade allt och alla, det som hände eller det som roade mig för stunden.. Jag har i mina gömmor tusentals porträtt, massor av miljöskildringar, jag har fotat jippon och event..marknader ock konserter teaterföreställningar..ja allt som hamnade framför min lins.  Sedan kom ju barnen och kameran var även då ständigt närvarande..men nu ändrades mitt fotograferande till att gälla barnen och den närmaste familjen..ja o de närmaste vännerna såklart.. Men jag dokumenterade inte min verklighet på samma sätt längre. Därför är de bilderna från den femårsperioden så mycket mer levande och hur ska jag säga..rätt på..