av.. Ja så känns det just nu.. För nu är det svinkallt IGEN.. I natt fick vi täcka över plantor på balkongen..så kallt var det.. Ingen sol i sikte och grått o trist ute..blääää Detta är tröttsamt..man blir trött..man blir seg..man kommer inte igång riktigt.. Jag har en massa planer för utflykter o trädgårdspyssel o grillkvällar..men orken finns inte. Men jag är inte ensam märker jag..från var o varnnan blogg gäspas det o blinkas yrvaket mot bloggvärlden..ingen orkar riktigt nånting.. Är det nån av mina bloggvänner som inte känner igen sig, så får ni gärna hojta o protestera..
.
.
Idag så behover iofs inte dagen innehålla särskilt mycket av någonting..Min hemskevärk har slagit till på allvar idag.. Så illa att jag knappt kom upp ur sängen i morse.. Nu har jag strandat i mitt soffhörn.. Min älskade klippa i livet..maken.. har försett mig med en kopp kaffe innan han for iväg.. Så jag överlever och har det rätt bra här just nu..kaffe dator och en varm mysig filt..större krav har jag inte för tillfället..
.
.
Alla eventuella planer för denna dagen är härmed officiellt skrinlagda.. Sitter o funderar på vad vi ska äta till middag..nåt väldigt enkelt o lättlagat så att jag inte behöver blanda min värkande lekamen i den processen.. Nå det får ungarna o maken fundera ut..maken har blivit väldigt duktig på matlagning på sistone.. Nog för att han lagat mat tidigare..han har ju dock överlevt som ungkarl i många år..men nu har han börjat experimentera mer..sveper elegant ihop kryddblandningar och vågar mycket mer..och gott blir det. Detta att han vågar sig på matlagningen är en enorm avlastning för mig.. Nog för att han hjälper till med en massa här hemma..men just matlagningen har alltid legat på mig..och efter så många år av matlagning dagligen åt en stor familj..så är jag rätt less på det stundtals..
.
.
För att återgå till det här med identitet Så läste jag Cickis kommentar på mitt förra inlägg och det fick mig att fundera vidare.. Där berättar hon om hur finländare som bott i Sverige öppet attackerade svensktalande på en rundtur i Helsingfors.. Det gjorde mig ledsen..men jag blev samtidigt inte förvånad.. Alla anpassade sig inte o kände sig välkomnade av sitt nya hemland.. Men jag tror det är upp till individen.. Min far sa alltid att moder Svea tog emot oss när faderlandet inte förmådde mer..han menade att Sverige var en möjlighet i en omöjlig situation. Vi kunde inte klara oss i 60-talets Finland..han fick inga arbeten helt enkelt..o då såg han det som att Sverige räckte ut en hjälpande hand. Jag har sett mycket bitterhet bland mina landsmän..min far var stundtals inblandad i hetsiga diskussioner runt vårt köksbord med grannar och arbetskamrater. De var bittra över att ha lämnat Finland..de trivdes inte..de hade svårt med språket..ja allt var fel.. Min far satt och lyssnade och höll inte med,,vilket han sa..o diskussionerna kunde bli långa..
.
.
Det jag mins som mest signifikant för min far var hans ständiga nyfikenhet..han var nyfiken på sitt nya hemland..på seder och bruk..vad var likt Finland...vad gjorde svenskarna annorlunda.. Vilka var de från balkan..bland jugoslaverna hade han många vänner.. Så även min mor,,hennes bästa vänninna var en mörkhårig skönhet med hetsigt temperament som hette Ljubica..de pratade på sina respektive språk viftade o pekade..skrattade och drack miljoner koppar kaffe..ömsom kokkaffe hos mamma ur Arabiakoppar..ömsom starkt kaffe ur små guldkantade koppar hos Ljubica en trappa ner. Min far kom hem från bruket o berättade med lysande ögon om olika maträtter han fått smaka ur jugoslavernas matlådor.. Vad jag vill ha sagt me detta är helt simpelt..att med glädje ödmjukhet och nyfikenhet så kommer man långt..
.
.
Nehe..nu kom maken hem..så nu äter vi väl frukost..ha en bra dag mina vänner..kram
